Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 38 - Böcker - Digitale Rechenanlagen, av Gunnar Wedell - The chemistry of flavonoid compounds, av H Erdtman - Principles of manufacturing materials and processes, av A Denell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tredjedel av boken ägnas de komponenter, varav
datamaskiner bygges upp, jämte de
grundkopplingar i vilka dessa komponenter ingår. Som sig bör,
har transistorer och dioder givits det största
utrymmet, men man finner även komponenter
behandlade, som ännu befinner sig på
utvecklingsstadiet, t.ex. tunneldioder och krvotroner.
Drygt hälften av boken beskriver konstruktionen
hos de vanligaste utföringsformerna av en
datamaskins olika delar: räkneenhet, styrenhet, minne
samt in- och utorgan. En relativt utförlig
behandling av binär och decimal aritmetik ingår i detta
avsnitt. Resten av utrymmet delas av en
introduktion för de i ämnet obevandrade samt ett kortare
avsnitt om tillförlitlighetsfrågor.
En konstruktör av datamaskiner torde redan vara
bekant med större delen av bokens innehåll. Han
kan därför icke vänta sig att här finna en källa,
ur vilken han vid behov kan ösa nya idéer.
Däremot kan boken utmärkt väl tjäna honom som en
referens. Boken sammanfattar nämligen utförligt
dagens situation inom området. Extra pius i detta
sammanhang är en omfattande litteraturförteckning
samt ett systematiskt framställningssätt.
Trots den inledande introduktionen är boken
mindre lämplig för personer utan tidigare kännedom om
datamaskiner. Förf. är docent vid Tekniska
Högskolan i Zürich, där han gjort sig känd som en
utmärkt föreläsare. Detta kan också skönjas i boken.
Den torde lämpa sig bäst som lärobok vid en
teknisk läroanstalt, där dess innehåll kan
kompletteras med föreläsningar. För ett sådant bruk är den
utomordentlig. Gunnar Wedell
The chemistry of flavonoid compounds, redige
rad av T .4 Geissman. Pergamon, London — New
York 1962. 666 s., ill. 150 sh.
Sedan några år har det ryktats om att Geissman
skulle förbereda ett stort verk om de flavonoida
föreningarna, och man har otåligt väntat på det,
eftersom ämnesområdet vuxit så ofantligt sedan det sist
blev monografiskt sammanfattat, att det blivit
oöverskådligt för den enskilde forskaren. Flavonoida
föreningar förekommer bl.a. i frukter, bär, blad, vin, te
och kaffe och är därför livsmedelstekniskt viktiga.
De flesta vegetabiliska garvämnen hör till denna
grupp och de kan inverka mycket skadligt vid t.ex.
massaframställning enligt sulfitmetoden.
Blomfärgämnena är väl de mest bekanta av alla flavonoider.
Vad man önskar av ett verk som detta är
fullständighet, ordning och reda. Efter att ganska grundligt
ha penetrerat boken kan jag betyga, att den fyller
det förra kravet. Få är de arbeten som ej har
beaktats, och inga av de mest betydande saknas.
Tyvärr har Geissman själv bara bidragit med ett
kort inledande kapitel. De övriga har skrivits av
andra experter, som tydligen inte fått klara direktiv.
Detta har lett till en mängd upprepningar och ett
par kapitel kunde därför ha utelämnats.
Klassiska isoleringsmetoder beskrives av Seshadri.
Trettio av femtiotvå exempel är från hans eget
laboratorium, vilket ej är fair play. Kromatografiska
metoder behandlas av Seikel. Jurds kapitel om
fla-vonoidernas spektra är svagt. I bilderna anges
UV-absorptionens intensitet som "optical density",
"absorption", E, log E, s, log £ i en enda röra.
Tabellerna är bättre. Nästan alla författare går för övrigt
in på samma saker. Reaktioner och ömsesidiga
omvandlingar skriver Seshadri och Venkataraman om
och Clark-Lewis om leucoanthocyaninerna. Hayashis
kapitel om anthocyanidiner är utmärkt.
Shimoko-riyamas om flavoner, chalconer och auroner likaså.
Hattoris om flavonglykosider och Gripenbergs om
flavoner är exemplariskt rediga. Ollis’ och Whalleys
bidrag om isoflavoner och flavonoidernas steriska
byggnad är personligt färgade och innehåller en
massa spekulationer; saker som är intressanta att
läsa om men som ej hör hemma i en monografi
som denna. Åtskilliga sakuppgifter saknas. Roberts
behandlar te-framställningens kemi. Det är ett
tekniskt intressant område, fyllt av besvärligheter, men
det blir ej klarare genom de strukturella
önskedrömmar som produceras.
Swain ger en god översikt över flavonoidernas
betydelse inom livsmedelsindustrin och Hergert
beskriver olika ved- och barkslags flavonoider och
deras tekniska betydelse. Odlade växter har ofta på
grund av mutationer olika blomfärger. Detta har gett
anledning till ingående genetiska undersökningar
som Harborn beskriver. Här nalkas man från det
biologiska hållet frågan om flavonoidernas
biosyntes. Det kemiska arbete, som utförts på detta
område, har — med all rätt — Birch fått till uppgift
att redogöra för. Tyvärr har det ej blivit mycket
nytt för honom att komma med, då de tidigare
författarna tagit för sig stora delar av kakan.
Som slutomdöme kan sägas, att Geissmans
"flavonoider" är utomordentligt värdefull ej minst som
vägvisare till originallitteraturen (flera tusen
referenser), men att den är illa redigerad. H Erdtman
Principles of manufacturing materials and pro-
cesses, av James S Campbell Jr. McGraw-Hill,
New York — London 1961. 674 s., ill. 76 sh.
Efter introduktion om bl.a. hållfasthetsbegrepp
behandlar förf. först mätning och kontroll med
passbitar, mikrometrar, sinuslinjaler, mätmikroskop och
profilprojektorer samt principer för
interferensmät-ning och ytjämnhetsbestämning. Indirekt mätning
med tolkar diskuteras, likaså källor till och
beräkning av mätfel.
Metallografiska begrepp behandlas sedan. Här
återfinnes tillståndsdiagram och strukturfoton,
legeringsämnen för gjutjärn samt värmebehandling av olika
slag (härdning, normalisering, glödgning) i
anslutning till Bainekurvor. Sandgjutning och
formtillverkning visas tämligen ingående för stora och små
produkter. Förf. behandlar bl.a. krympmån,
sammansättning hos formsand och bindemedel, sandens
egenskaper samt kärntillverkning manuellt och i
maskin. Tilloppens placering och användningen av
kylkroppar diskuteras, smältningsproceduren
granskas och ugnstyper beskrivs till konstruktion och
verkningssätt. Gjutfel och dessas undersökning med
röntgen, ultraljud m.fl. metoder anges, liksom
tillvägagångssättet vid kokill-, centrifugal-,
precision-och pressgjutning.
Plastisk formgivning av metaller behandlas med
formler för förekommande spänningar, töjningar
och energimängder.
Svetsning, hårdlödning och lödning demonstreras
och plasters egenskaper och formning
uppmärksammas. Därpå följande 200 sidor anslås åt skärande
bearbetning, där förf. först anger skärvinklar och
-förlopp, spånbildning och bearbetbarhet. Hyvling,
borrning, brotchning, försänkning och gängning
behandlas tämligen kortfattat, medan större
uppmärksamhet ägnas åt svarvens uppbyggnad och
arbetssätt. Arborrning och fräsning, t.ex. av kuggar och
smidesverktyg, anges, likaså inner- och
ytterslip-ning, läppning, hening samt sågning, driftning och
kuggtillverkning. Slutligen följer ett kapitel om
formningsmetoder, framkomna under senare år:
elektrolytisk slipning, kemisk fräsning samt bearbet-
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 37 1039
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
