Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 39 - Kartverket under 1960-talet, av Börje Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ga avstånd utefter lodlinjen ned till geoiden,
dels ger bästa underlag för anslutning av
lokala avvägningar, som på vanligt sätt beräknas
genom direkt summering av avvägda
höjdskillnader.
Som ett preliminärt resultat av den nya
avvägningen har framkommit, att medelhavsytans
höjd i förhållande till geoiden varierar utefter
våra kuster. Mot värdet 0 vid Kattegatt svarar
sålunda + 20 cm vid Stockholm och + 33 cm
i övre Bottenviken. Det nya höjdsystemet bör
därför alls icke referera till havets
medelvattenyta utan bör definieras genom en fixerad
höjd på en normalhöjdpunkt. Denna bör
förläggas till en ort, där landhöjningen är
obetydlig, t.ex. i södra Halland. Det valda
höjd-värdet bör ge ungefär värdet 0 på Kattegatts
nivå, emedan detta värde överensstämmer
såväl med den sameuropeiska avvägningens
beräkningsnivå som i stort med världshavens.
Den nva avvägningen kommer också
tillsammans med SMHI:s mareografstationer att
kunna ge en så god bild av landets höjning såväl
utefter kusterna som i det inre av landet, att
de nya höjderna automatiskt skall kunna
hållas à jour med hjälp av en landhöjningsterm,
som kan anges för varje punkt. Landhöjningen
varierar från ungefär 0 vid Båstad till ca 4
mm/år i Stockholm och ca 9 mm/år i Umeå.
De nya höjdvärdena kan beräknas komma att
ökas i förhållande till nu gällande med t.ex.
i Halmstad ca 0 cm, i Stockholm ca 45 cm,
varvid medelvattenytan får värdet 20 cm; i
Umeå 85 cm, varvid medelvattenytan ligger
på 33 cm osv.
Kartverket kommer att med särskilda
publikationer både orientera om och underlätta
anpassningen till det nya systemet.
Kartverkets nya organisation
Den nya organisation av kartverket, som
beslutats från och med den 1 juli 1961, grundar sig
i allt väsentligt på ett förslag, fig. 4, som efter
flera års detaljstudier utarbetats av en grupp
experter från dåvarande Statens
Organisationsnämnd. De stora nyheterna är att all
kartogra-fisk verksamhet samordnats i en stor
kartogra-fisk byrå och att de tidigare skilda
fotogram-metriska enheterna samordnats till en
foto-grammetrisk byrå med affärsmässig driftform.
Av intresse är vidare det starka betonandet
av driftplaneringens betydelse. Hjärtat i
planeringen är planeringsdelegationen, som
sköter den för hela verket gemensamma
planeringen och uppföljningen av resultaten.
Delegationen fungerar härvidlag som ett stabsorgan till
kartverksledningen och blir samtidigt det
forum, i vilket utvecklingsarbete och
metodfrågor initieras. Deras lösande delegeras däremot
i regel till särskilda arbetsgrupper.
Delegationen blir även ett organ för beredning av
viktigare utbildnings- och rekryteringsfrågor,
investeringsfrågor m.m.
När arbetsprogrammen för enheterna
formulerats på längre och kortare sikt, vidtar pla-
Fig. 4. Organisationsschema för Rikets Allmänna Kartverk den 1
februari 1962; siffertalen i planrutornas nedre högra hörn anger antalet
tjänstemän per organisationsenhet. Totala antalet tjänstemän är 421.
neringen byråvis. De större byråerna har för
denna uppgift särskilda avdelningar.
Systematiska tidsstudier har påbörjats. Dessa är
särskilt viktiga för den fotogrammetriska byrån
på grund av mångfalden av
beställningsuppgifter. För närvarande ingår ungefär 300
särskilda arbetsmoment som byggstenar i
planeringen.
Slutord
Inom kartverkets tre huvudområden, geodesi,
fotogrammetri och kartografi med
reproduktionsteknik, som alla är väl internationellt
förankrade, går utvecklingen mycket snabbt. Det
är oerhört viktigt att vi följer med i
utvecklingen, att vi omsätter resultaten till svenska
förhållanden och att vi verkligen får tid över
icke bara att göra den serie av större eller
mindre metodförsök, som fordras, utan även
att vi får kraft att fullfölja nyheterna i det
löpande arbetet med alla de nyinvesteringar,
fortbildningsanordningar och andra
anpassningsåtgärder som fordras.
I det sammanhanget kan jag icke underlåta
att fälla den kritiska anmärkningen att
rationaliseringsverksamheten inom svensk
statsförvaltning mest är inriktad på att ta vara på
enstaka goda uppslag och idéer och för litet
plöjer på djupet i de grundläggande funktionella
sammanhangen. Jag tror vinsterna blir
begränsade om man inskränker sig till att utse en
redan förut hårt belastad tjänsteman att vara
"rationaliseringsföredragande". För verklig
teknisk rationalisering behövs experter av
många slag, som har rationalisering till
huvuduppgift. Vi börjar försiktigt nalkas detta
mål i Kartverket och lägger nu årligen ned
hundratusentals kronor på sådan verksamhet.
Uppenbarligen tar man härmed vissa risker
och då och då drar man en nit, men i stort
1054 TEKNISK TIDSKRIFT 19(52 H. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
