Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 39 - Nya metoder - Amerikanska väghyvlar, av BoJ - Vattenkraftaggregat med långa, svetsade axlar, av BoJ - Magasins- kontra direktlastning i sovjethamnar - Stoftavskiljning med centrifugalseparator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2.
Amerikansk väghyvel-typ med 85—
190 hk
motoreffekt.
Svängbordet har 1,55 m diameter och kan roteras
hela varv från förarplatsen. Den 38 mm tjocka
kugg-kransen är utförd i sektorer, så att endast den
för-slitna delen behöver bytas vid behov.
En annan väghyveltyp, LW-Adams, fig. 2, kan t.ex.
svänga hyvelbladet till vertikalt läge såväl på höger
som vänster sida. Hyveln, som finns i storlekar med
85—190 hk motor, har helsvetsad ram.
Arbetsredskapens lyftanordningar medger god sikt. En
hydraulisk brytkoppling i kraftöverföringen återgår
automatiskt i funktion efter överbelastning. Man
har kört sådana väghyvlar med ca 40 km/h fart
rakt in i en jordbank utan skador på hyveln (enl.
Traktorimport AB och LeTorneau-Westinghouse
Company, Peoria, 111., USA). BoJ
Vattenkraftaggregat med långa,
svetsade axlar
Konventionellt utformas vattenkraftaggregat med en
kort och grov axel mellan turbin och generator. Med
växande effekter har man fått svårigheter med
solida, smidda axlar. Styckevikter på ca 225 t, vilket
varit aktuellt vid den sovjetiska vattenkraftstatio-
Fig. 1.
Vatten-kraftstation, t.v.
konventionell,
t.h. med lång
röraxel.
nen i Kuibysjev (Tekn. T. 1958 s. 867), är nära
gränsen för vad stålverken kan åstadkomma.
Slaggsvetsmetoden har nu gett möjligheter att tillverka
röraxlar med minst 40 mm godstjocklek. Röraxlar
med stor diameter (ca 2 m) och med flänsar av
stålgjutgods svetsade till axeln har visat sig
fördelaktiga både i fråga om materialåtgång och
tillverkningskostnad.
Ett förslag till utformning av underjordiska
vatten-kraftanläggningar med generatorn i ett övre
mark-plan, fig. 1, bygger på att den skall förenas med
turbinen genom en lång röraxel. Förslagsställarna
påpekar bl.a. att man här kan placera
högspän-ningstransformatorerna i markplanet, vilket medför
förenklade överföringsledningar och eliminerar
behovet av bergrum för transformatorerna.
Nackdelarna med den konventionella
underjordiska förläggningen anges vara (portugisiska
förhållanden) dubbel manöverutrustning, större
betjäningspersonal, risk för översvämning av
generatorerna i maskinsalen, dubblering av lyftutrustningen,
dyrbara skyddsanordningar för elanläggningen mot
vatten och fukt samt de speciella anordningar som
fordras för personal som ständigt skall vistas
under jord (F Vasco Costa & L Moreira Lobo i Water
Power 1962 sept. s. 368—370; G Englesson i Water
Power maj 1961 s. 193—201). BoJ
Magasins- kontra direktlastning
i sovjethamnar
Av kostnaderna för sjötransporterna i Sovjet utgörs
nu en tredjedel av hamnkostnader. Medräknas
fartygens liggetid i hamn blir hamnkostnaderna nära
två tredjedelar av totalkostnaderna. För alt minska
hamnkostnaderna söker man rationalisera och
mekanisera godshanteringen. Bl.a. har direktlastning
från järnvägsvagn till fartyg väckt uppmärksamhet.
Metoden har tillämpats i östersjöområdet och anses
ge nära 40 % lägre kostnader än magasinsmetoden.
Största vinst erhålls för gods som lastas i stor
kvantitet i en och samma hamn. Godsvagnarna kan
bytas vagn för vagn mellan järnväg och hamn, eller
också kvarhållas i grupper så länge, att
huvudparten av godset kan lastas direkt.
För att kunna utnyttja direktlastning måste man
i Sovjetunionen anlägga ytterligare 120—150 km
spår i hamnarna och öka antalet godsvagnar med
1 500—2 000. Man föreslår att detta skall ske under
en tolvårsperiod till en kostnad av 10—14 milj.
rubel (100 rubel kostar 572 kr. i september 1962).
Den nationalekonomiska årsvinsten genom
direktlastning uppges bli ca 330 milj. rubel vid en optimal
vagnhålltid i hamn på nio dygn. Vid en successiv
övergång till direktlastning anses metodens fördelar
kunna bli märkbara efter fyra år (V Bondarenko i
Morskoj Flot 1962 h. 4 s. 8—12).
Stoftavskiljning med centrifugalseparator
Vid tillverkning av fibrer och band av nylon-6
kommer en betydande mängd ånga av kaprolaktam in
i arbetslokalen. En undersökning i Kiev-kombinatet
har visat att koncentrationen av laktamånga i
luften blev 0,1—0,4 mg/1 vid fyllning av deglar,
strängsprutning av band och spinning av fibrer. I
Sovjetunionen är emellertid tillåten halt högst 0,01 mg/1
och under speciella förhållanden bara 0,005 mg/1.
Kaprolaktamångas inverkan på arbetarnas hälsa
har studerats. För ett undersökningsmaterial på 145
personer fann man att såväl antalet sjukdomsfall
som antal dagar bortovaro från arbetet var större
i kemiska avdelningen och spinneriet än i hela kom-
1071 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
