Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 39 - Nya metoder - Gastäta fogar metall—glas, av SHl - STF september - Strömriktare för industriell motordrift - Besök vid Djupafors och Mörrum - Adaptiv reglering - Tekniska fysiker i ombyggd förening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gastäta fogar metall—glas
Genom kromering av metallen kan man undvara
flera produktionssteg vid dess insmältning i glas,
samtidigt som man får fogar, som står sig bra vid
hög temperatur. Vid processen bringas krom att
diffundera in i ett grundmaterial, som kan vara
kolstål, legerat stål, molybden, volfram,
speciallegeringar eller t.o.m. kvarts eller grafit. Särskilda
kombinationer görs för anpassning till glasets
utvidgningskoefficient.
Den erhållna ytan, som är rik på krom, oxideras
selektivt till kromoxid, som har mycket god
adhesion till glas. Kromerad molybden tål t.ex.
insmältning vid 1 000°C (Chemical & Engineering
News 21 aug. 1961 s. 45). SHI
september
Strömriktare för industriell motordrift
Höstens mötesverksamhet inom STF-familjen
inleddes av SER torsdagen den 6 september.
Föredragshållare var Heine Mårtensson, Asea, Ludvika, som
talade om jonventiler och halvledarlikriktare för
drift av stationära motorer. Trots alla
specialkonstruktioner för varvtalsreglering av
växelströmsmaskiner (Tekn. T. 1962 s. 365) erbjuder fortfarande
likström väsentliga fördelar vid drift av maskiner
där man önskar variera hastighet och
rotations-riktning.
Jonventiler har utnyttjats för likriktning sedan
1930-talet (Tekn. T. 1952 s. 613) och används
alltjämt, när det gäller effekter över ca 100 kW. För
mindre effekter kommer däremot
halvledarlikriktar-na alltmer i bruk. Halvledarlikriktarna (Tekn. T.
1960 s. 355) bygger i huvudsak på kisel och
germanium och fabrikanternas ansträngningar går främst
ut på alt lösa problemen med styrning av och skydd
för likriktarna.
Den senaste produkten är tyristorn, en styrd
kisel-ventil, med i förhållande till effekten små
dimensioner. En av tyristorns fördelar är också det låga
framspänningsfallet, som gör att verkningsgraden
blir hög. Tyristorn anses i likhet med övriga
halvledarlikriktare mycket driftsäker. Så är t.ex. risken
för genomtändningar liten. Tyristorer utnyttjas
redan, t.ex. som fältmatare för likströmsmaskinerna i
Ward-Leonard aggregat. Det nämndes även att
tyristorn öppnar nya möjligheter också för
varvtalsreglering av växelströmsmotorer.
I den efterföljande diskussionen underströk
Fredrik Dahlgren, att industrin nu främst arbetar på
utvecklingen av strömriktningstekniken.
Besök vid Djupafors och Mörrum
Höstens första sammankomst, måndagen den 10
september, med Avdelningen för Grafisk Teknik
hade fått formen av ett studiebesök vid cellulosa- och
kartonginduslri i Blekinge. Först besågs Djupafors
Fabriks AB, som redan 1870 startade som träsliperi
och från 1910 har tillverkat kartong. Från början
användes handpappersmaskiner, vilka 1936 ersattes
av en modern lcartongmaskin. Huvuddelen eller
75 % av den totala produktionen om 20 000 t/år
utgöres av duplexkartong. Resten är till stor del
olika specialkvaliteter av kartong.
Efter denna Blekinges äldsta, men fullt moderna
cellulosaindustri, blev det tillfälle att studera
landskapets senaste och södra Sveriges största
massafabrik, AB Mörrums Bruk. För ca 120 Mkr. har
skogsägarna i Sydöstra Sverige låtit uppföra detta
fabrikskomplex, som vid full drift skall kunna
producera 140 000 t/år blekt sulfatmassa. Fabriken är
det största byggnadsföretag hittills, där man
konsekvent utnyttjat elementbyggandets principer.
Besökarna lade speciellt märke till att den vanliga
sulfatlukten nästan helt saknades. Miljonbelopp har
investerats för att oskadliggöra de illaluktande
gaserna från sulfatkokning.
Adaptiv reglering
Någon allmänt accepterad definition på begreppet
adaptiv reglering finns ännu ej. Detta berättade Nils
Åslund, Institutionen för Fysik vid Stockholms
Universitet, för Gruppen för Regleringsteknik vid dess
möte torsdagen den 13 september. Man kan
emellertid säga att ett regleringssystem är adaptivt (eller
självadaptivt) då det fenomen som skall regleras
också bär den information som utnyttjas för
styrningen av fenomenet. Ett exempel är automatisk
volymkontroll. Man vill här reglera signalstyrkan men
variationer i denna utnyttjas också för styrningen.
Ögats adaption, dvs. inställningen av
pupillöppningen och känslighetsnivån hos de ljuskänsliga
organen, styrs av variationerna i det ljusflöde som når
näthinnan. Principen är vanlig inom biologin och
det är också därifrån som benämningen är
inspirerad.
I alla självadaptiva system gäller att flödet i
processen naturligt kan variera mer eller mindre snabbt.
För dessa fluktuationer skall styrsystemet ej
reagera, det skall träda i funktion först då flödet
tenderar att bli för stort eller för litet, få felaktig
sammansättning eller på annat sätt visa tecken på att
falla utanför givna gränser. Reglersystemet skall
alltså reagera på relativt sett långsamma
flödesändringar, med andra ord, reagera på ett
tidsmedelvärde. Dimensioneringen av adaptiva reglersystem får
därmed en stark smak av statistik.
Av de adaptiva systemen särskilde Åslund två
typer, en där flödesändringarna i systemet beror på
variationer i det inkommande flödet, samt en där
ändringarna hänförs till själva den apparat eller
process som behandlar flödet. Den förra typen
kallade Åslund signaladaptiv och den senare
verk-adaptiv.
Adaptiv reglering har vuxit fram som en gren av
regleringstekniken främst genom krav från
flyg-och rymdtekniken. I diskussionen accentuerades
denna aspekt genom ett inlägg av Sten Luthander
i vilket han efterlyste hjälpmedel som kunde
avgöra hur pilotvänliga olika flygplan är.
Tekniska fysiker i ombyggd förening
De tekniska fysikerna tycks endast i ringa mån
besjälas av organisationslidelse. Endast 25 nuvarande
medlemmar och dylika in spe infann sig till
Tekniska Fysikers Förenings diskussion om nya stadgar
och om ny anslutningsform till STF och CF
måndagen den 17 september.
Inledare var föreningens ordförande Lars O
Larsson och vice ordförande Carl Erik Wikdahl. Larsson
gav en kort historik och uppehöll sig vid den mera
ideella sidan av föreningsverksamheten. Han
framhöll att efter det att STF 1962 antagit nya stadgar
är det ej längre möjligt för Tekniska Fysikers För-
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 39 1075
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
