Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 40 - Adaptiv reglering, av fil. lic. Nils Åslund, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
len. Detta förhållande är gemensamt för alla
självadaptiva system. En noggrann
medelvärdesbildning kräver lång tid, och anpassningen
kan då bli otillåtet långsam. I motsatt fall
börjar anpassningsmekanismens snabbhet att
närma sig elementärprocessens, varvid den
sena– res avsedda funktion i regel kommer att
äventyras, exempelvis genom instabilitet.
Det dimensioneringsproblem med starka
statistiska anknytningar, som framväxer ur dylika
betraktelser, är av central betydelse vid det
tekniska förverkligandet av adaptiva system.
Problemställningen har beröringspunkter med
de frågor man möter exempelvis i samband
med statistisk kvalitetskontroll. Där gäller det
att avgöra, om variationerna i en viss
slutprodukts egenskaper äger en viss trend och då
kan tillskrivas en verklig förändring i
tillverk-liingsbetingelserna, eller om det rör sig om
oundvikliga och slumpmässiga
kvalitetsvariationer. Återigen blir kraven på snabbhet och
noggrannhet motstridiga.
Behandlandet av denna typ av problem är
förenat med svårigheter, främst eftersom man
icke alltid har att göra med stationära
processer. Är detta senare fallet har man utprovande
verktyg till sitt förfogande i form av den
Wie-nerska1 detekterings- och filtreringsteorin och
liknande arbeten. Dessa teoriers otillräcklighet
i allmännare situationer illustreras av de,
enligt hörsägen, mycket kostsamma försök som
gjorts att tillämpa metoderna på
aktiemarknaden, där det ju liksom vid kvalitetskontrollen
gäller att så snabbt som möjligt upptäcka en
eventuell trend. Man lär emellertid icke längre
hysa något tvivel om, att aktiemarknaden är
ickestationär. Teoretiska undersökningar kring
snabbhets-noggrannhetsfrågan torde för
närvarande vara den mest angelägna uppgiften i
samband med forskningen kring självadaptiva
system.
Automatisk volymkontroll
och signaladaptivitet
Ett exempel på ett tekniskt förverkligat
själv-adaptivt system ges av den automatiska
volymkontrollen (AVK) på våra radiomottagare, fig.
1. Man önskar här vidmakthålla en konstant
förstärkning från sändarens mikrofon till
mottagarens högtalare trots att
sändningsförhållandena kan variera, vilket kan yttra sig
exempelvis som fädning.
Elementärprocessen utgöres av en
konventionell radiomottagare. Jämsides med mottagarens
detektor arbetar här en särskild AVK-detektor.
Från båda erhålles den likriktade,
lågfrekventa ljudsignalen. Man kan med fördel
kombinera de båda detektorerna till en enda, men
detta har här undvikits för ökad åskådlighets
skull. Signalen från AVK-detektorn passerar
ett filter, där den tidigare omtalade
medelvärdesbildningen äger rum. Den ur filtret
erhållna spänningen kommer att bero av
medel-amplituden hos den till mottagaren
inkommande signalen. Denna spänning bestämmer galler-
Fig. 1. Automatisk volymreglering i en
radiomottagare exemplifierar ett enkelt signatadaptivt system.
förspänningen i ett eller flera förstärkarsteg i
mottagarens hög- eller mellanfrekvensdel och
kommer därigenom att bestämma
förstärkningen mellan antenn och detektor. Således kan
en kompensation ernås för ändringar i
medelstyrkan hos den inkommande signalen.
Det tidigare nämnda
dimensioneringsproblemet kan här preciseras till att gälla
tidskonstanten i AVK-filtret. Denna måste vara
tillräckligt stor för att glätta ut de variationer i
bärvågsamplituden, som beror på den
avsiktliga moduleringen från sändaren men
tillräckligt liten för att t.ex. fädning skall släppas
igenom. Dimensioneringsfrågan är i denna
speciella tillämpning knappast kritisk, och en god
anpassningsverkan ernås även om
tidskonstanten är ganska generöst tilltagen.
Observera att den adaptiva verkan ernås
genom återföring, dvs. det är det uppkomna felet
(här representerat av avvikelsen hos filtrets
utspänning från ett önskat värde), som utlöser
en kompensationsåtgärd.
För ett system av den beskrivna typen skall
vi införa benämningen signaladaptivt system.
Härmed förstår vi dels att systemet är
själv-adaptivt, dels att det anpassar sig för
ändringar i insignalens karaktär. Ögat utgör
självfallet också ett signaladaptivt system.
Automatisk kalibrering
och verkadaptivitet
Ehuru idén är drygt hundra år gammal är det
först under de senaste decennierna, som man
på allvar börjat utnyttja spektroskopiska
hjälpmedel för kvantitativa rutinanalyser, t.ex. inom
stålindustrin. Man använder härvid en
"kvantometer", som i sig själv är en mycket
intressant och invecklad företeelse. I det följande
tvingas vi emellertid att förbigå alla
sammanhängande konstruktiva detaljer och skall i
stället på välkänt regleringstekniskt manér
betrakta kvantometern som en "svart låda" till vilken
instorheter matas och från vilken utstorheter
erhålles.
Instorheterna utgöres här av en svit tal, som
anger den kemiska sammansättningen av det
prov, som analyseras med kvantometern.
Ut-storheterna är likaså flera till antalet, minst
1090 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
