Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 40 - Svenska raketskjutningar för rymdforskning, av Lars Rey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
molnytans höjd, struktur och rörelser kunnat
fastläggas. På detta sätt har också partiklarnas
genomsnittliga diameter befunnits vara några
tiotusendels millimeter.
Det väsentliga problemet, nämligen
partiklarnas sammansättning och ursprung, är olöst.
Man förmodar dock att partikelanhopningen
sammanhänger med den ström av meteorer,
som ständigt träffar jordens atmosfär. Om
vattenånga förekommer på dessa höjder kan den
eventuellt kondenseras på partiklarna.
Med hjälp av Nike-Cajun planerade man att
insamla partiklar från aktuell höjd, dels när
nattlysande moln kan observeras, dels då de
inte kan observeras, för att därefter kunna
utföra analys i laboratorium. Med hjälp av
Areas-raketen avsåg man att upprepa försöket från
1961 med utspridning av partiklar på så hög
höjd som möjligt för kalibrering av de optiska
metoder, som används vid
nattmolnsobserva-tioner från marken. Med hjälp av
fotogram-metrisk inmätning av partikelmolnets
upplösning och spridning skulle man kunna
bestämma vindarna på den aktuella höjden. Vid den
första skjutningen 1961 kunde något moln dock
aldrig observeras.
Nike-Cajun var vidare utrustad för mätning av
flöde och energispektrum för elektroner, som
uppträder i den övre atmosfären i samband
med norrsken och magnetiska stormar. Man
planerade att skjuta två raketer då norrsken
förekom och två under ostörda förhållanden.
Genom denna uppdelning kompletterade
nattmolns- och norrskensundersökningarna
varandra. Nike-Cajun var slutligen utrustad för
identifiering och mätning av den
partikelstrålning, som är särskilt intensiv på de aktuella
breddgraderna.
För bearbetning av undersökningsmaterialet
från elektronmätningarna svarar från svensk
sida Kiruna Geofysiska Observatorium medan
Fysiska Institutionen vid Lunds Universitet
bearbetar resultaten av
partikelstrålningsexperi-mentet.
Raketerna
Nike-Cajun
Nike-Cajun, fig. 1, är en tvåstegskombination
av fenstabiliserade raketer med fast bränsle
och kort brinntid. Nike är den för
forskningsändamål modifierade startraket, som använts
i de amerikanska luftförsvarsrobotarna i
Nike-serien. Den har en längd av 3,8 m, en diameter
av 42 cm, en fenspännvidd av 1,5 m och
innehåller cirka 350 kg fast bränsle. Fenorna är
ställbara, så att en rollrörelse av önskat slag
kan åstadkommas.
Cajun har ingen militär förhistoria utan är
utvecklad för att ingå som ett steg i flerstegs
sondraketer. Den har, exklusive instrumentdel,
en längd av 2,7 m, en diameter av 16 cm och
innehåller ca 55 kg bränsle. Fenorna är inte
ställbara, men genom att på fenornas bakkänt
anbringa en list med triangulär profil kan man
även i detta fall ge raketen önskad rollhastighet.
Fig. 2.
Prestanda för en
aerodynamiskt ren
Nike-Cajun.
Den nossektion, som användes vid
Krono-gårdsförsöken, var en av de största och
tyngsta som någonsin använts för Nike-Cajun. Den
vägde 40 kg och hade en längd av 1,7 m.
Nos-sektionen var inte utformad för minsta
möjliga luftmotstånd på grund av att mekaniska
element, bl.a. telemätantenner, hade förlagts till
dess utsida. De topphöjder som är möjliga att
nå med en aerodynamiskt ren Nike-Cajun, fig.
2, kunde alltså inte erhållas. Banberäkningar
visade en trolig topphöjd av 105 km. Kombina-
Höjd_
km
~ 30 km
Skot/vidd
Fig. 3.
Flygbanan vid
Nike-Cajun-skjut-ningarna.
1098 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
