Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 40 - Svenska raketskjutningar för rymdforskning, av Lars Rey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riktningen från de under dykningen alstrade
överljudsstötvågorna uppmättes med ett
ljudmätsystem och läget för det vid
fallskärmsutlösningen alstrade remsmolnet fastställdes med
hjälp av radarstationer ingående i flygvapnets
stridsledningssystem i övre Norrland.
Tre identiskt utrustade bärgningsstationer
anlades runt nedslagsområdet, fig. 4.
Ljudmätan-läggningen bestod av fyra extremt
lågfrekvens-känsliga mikrofoner av varmtrådstyp, som
placerades i gropar i marken i en ungefärlig
kvadrat med några hundra meters sida.
Ankomsttiderna för en ljudvåg till de olika
mikrofonerna registrerades på en skrivare. Med hjälp av
skillnaderna i ankomsttid kunde sedan såväl
bäring som elevation för den inkommande
vågen beräknas snabbt, på cirka en halv minut,
med hjälp av i förväg iordningställda diagram
uppritade med analogimaskin sedan
mikrofongeometrin uppmätts.
En Sarah-markstation bestod av
sökmottaga-re av standardtyp, ett riktningskänsligt
antennsystem, vridmotor, manöverenhet och
elgon-indikator. Tillräckligt riktningskänsliga
markantenner var inte kommersiellt tillgängliga
utan måste specialbyggas för pejling. Ett
arrangemang med två Yagi-system valdes, då
mottagaren arbetade enligt
lobskiftningsprinci-pen. Vardera enheten bestod av två stackade
sexelementsystein anordnade för vertikal
polarisation. Riktningskänsligheten blev mycket god
och av storleksordningen några tiondels grader.
En helikopter av typ Alouette 2 utrustades
även med Sarah-mottagare. Helikoptern skulle
vid skjutning ligga i beredskapsläge utanför
nedslagsområdet, för att så snart pejlsignal
kunde uppfattas styra mot den fallande
nos-sektionen och om möjligt få visuell kontakt
innan nedslag.
Bärgningsarbetet leddes från en central
’belägen på Kronogård. Här mottogs och eventuellt
förmedlades all information. I centralen fanns
som hjälpmedel en specialtillverkad fotokarta
i skala 1:50000 över hela området. För det fall
att nedslag skulle ske i vatten fanns även
grod-mansutbildad personal färdig för utryckning
med helikoptern.
Telemätmottagare
Mottagarstationen var uppbyggd i en mätbuss.
Här fanns, förutom två mottagare, apparatur
för direkt registrering av mätkanalerna
samtidigt som videosignalerna spelades in på band.
Stationen innehöll även testapparatur för
trimning och övervakning av hela anläggningen
samt ett tidgivarsystem. Huvudmottagaren
hade en tiovarvs skruvantenn, rörligt monterad
på bussens tak. Reservmottagaren utnyttjade
en mindre riktningskänslig Yagi-antenn.
Tele-mätsystemet arbetade på frekvensen 225 MHz
och den sända effekten var 2 W.
Vindb es tämn ingssys tem
Varje natt då skjutning skulle ske och under
hela den tid skjutberedskap upprätthölls, dvs.
vanligen hela natten, måste vindprofilen kon-
tinuerligt övervakas och bestämmas.
Vindvärden från de lägsta höjderna erhölls från
ane-mometrar placerade i en mast på startplatsen
med direkt presentation av värdena i
meteoro-logcentralen. Ballongviseringar skedde från en
kilometerlång baslinje i närheten av
Kronogård. De båda teodolitobservatörerna stod i
direkt förbindelse med centralen, där vinden
beräknades medan viseringen pågick. Vindar från
de högsta höjderna kunde erhållas från
radar-visering mot hörnreflektorförsedda ballonger.
I centralen beräknades kontinuerligt ballistisk
vind och inriktningsvärden för raketen.
Skjutning skedde endast om inga väsentliga
vindändringar inträffade under den halvtimme det
tog att få fram en färsk uppsättning
inriktningsvärden.
Observationsnät
Från en given plats kan nattlysande moln
observeras endast under kort tid varje natt. För
att bättre utnyttja skjuttillfällena använde man
observatörer på flera platser. I närheten av
Kristineberg, ca 150 km söder om Kronogård,
var en grupp förlagd med uppgift att bevaka
natthimlen ovanför skjutområdet. Till dess
förfogande stod bland annat ett par ballistiska
kameror uppställda med ett baslinjeavstånd av 15
km. Ett lätt flygplan stod också disponibelt,
för att möjliggöra observationer även då låga
molntäcken skymde sikten. Av samma skäl
disponerades på Kronogård helikopter och
stundtals ett jetplan av typ Venom. Observationer
utfördes också vid behov av SAS-piloter på
sträckan Stockholm—Luleå—Kiruna och från
två ställen på norska atlantkusten.
Bevakningen av norrsken eller
jonosfärfenomen försvårades av fenomenens korta varaktig-
Fig. 10. Hela
startplatsen
utsätts för strålen
från
Nike-start-raketen.
1102 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
