Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 40 - Nya metoder - Avfall från fartyg ilandförs i Sovjetunionen - Metallisering av keramik före fogning, av SHl - Spiralfjädrar av ren smält kvarts, av HJ - Andras erfarenheter - Starkare glas, av Bratt - Kulpennbläck, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Sovjetiskt
fartyg för
latrin-och sophämtning.
genom doppning, tryckning eller sprutning. Den
belagda keramiken sintras vid 1 150—1 285°C i en
atmosfär av angivet slag. Därefter kan de belagda
ytorna förnicklas, förkoppras eller försilvras för
underlättande av lödning eller hårdlödning
(Engin-eers’ Digest okt. 1961 s. 81). SHl
Avfall från fartyg ilandförs i Sovjetunionen
Fartyg, som trafikerar Sovjetunionens inre
vattenleder, vilka faller under landets
hälsovårdsbestämmelser, skall ha helt slutet toalettsystem. Sopor får
ej kastas utombords från fartyg. Latrinhinkar och
sopkärl skall vara så stora, att de räcker ett dygn
för passagerarfartyg och fem dygn för andra fartyg.
Man räknar med att varje person ombord
förbrukar 65 1/dygn vatten för tvättning, dusch och toalett
samt åstadkommer 1,25 1/dygn sopor.
Ett fartyg för latrin- och sophämtning, fig. 1, från
andra fartyg liar projekterats med följande data:
längd ..................... 42,8 m
bredd ..................... 7,0 m
djupgående .............. 1,1 m
deplacement .............. 235 m3
lastförmåga ............... 123 t
fart ....................... 15 km/h
Fartyget har tre tankar, som vardera rymmer 40
m® latrin, och på däck finns 50 sopkärl vardera
rymmande 100 1. Kärlhanteringen sköts med hjälp av
två bommar, och latrinen tas ombord i kvantiteten
50 m3/h av fartygspumpen, som också kan lossa 43
m3/h. Man har beräknat att 25 mottagningsstationer
behövs för vattenvägarna i det centrala
Sovjetunionen (Retjnoj Transport 1962 h. 7 s. 19—20).
Spiralfjädrar av ren smält kvarts
Av ren kvarts kan man framställa spiralfjädrar, som
är så känsliga att de kan användas för att påvisa
differenser i massa på 10"9 g. Sådana fjädrar kan
användas i t.ex. seismografer och elektrometrar.
Vid tillverkningen lindas en tunn kvartstråd kring
en långsamt roterande dorn. Kvartsmaterialet
upphettas sedan med en acetylenlåga till ca 1 800°C,
då det smälter.
Kvartsfjädrar är starkare än stålfjädrar av
motsvarande dimensioner men har också andra
fördelar. Värmeutvidgningskoefficienten är sålunda
tjugofemtedelen och hysteresen tusendelen av
motsvarande värden för stål (Engineers’ Digest juli 1962 s. 4).
HJ
• • •
• • •
0 ‡ andras erfarenheter
Metallisering av keramik före fogning
En mycket använd blandning för metallisering av
keramik för bindning av denna vid annan keramik
eller vid metall är mangan och molybden (Tekn. T.
1959 s. 407). Den ger visserligen goda fogar men
fordrar sintring vid 1 250—1 350°C i en farlig och
dyrbar atmosfär.
Man har emellertid nu utarbetat en ny metod som
enligt uppgift kan tillämpas vid lägre temperatur
och i en mindre farlig och dyrbar atmosfär. Vidare
lär den ge starkare fogar än
molybden-mangan-metoden och vara särskilt lämplig för högeldfasta
material, t.ex. sådana med högst 85 %
aluminiumoxid.
Den vid metalliseringen använda blandningen
består av 40—70 % molybdenborid, 5—30 %
koppar (I) oxid, 5—30 % manganpulver och 15 %
mangandioxid. Koppar(I) oxiden gör att en relativt låg
sintringstemperatur kan användas, men ger
tillsammans med molybdenboriden en fog med
otillräcklig hållfasthet. Manganen och mangandioxiden
ökar emellertid fogens hållfasthet och gastäthet
avsevärt.
Vid sintringen behövs inte den vanligen använda
väte-kväveatmosfären utan en, som man kan
erhålla genom att leda luft genom en glödande
trä-kolsbädd, är fullt tillräcklig. Exotermiskt krackad
naturgas kan också användas.
För keramik innehållande 96 % aluminiumoxid
föredras en blandning av 60 % molybdenborid,
15 % koppar(I)oxid, 15 % manganpulver och 10
% mangandioxid. Den mals tillsammans med ett
organiskt bindemedel, t.ex. cellulosanitrat, och ett
lösningsmedel, t.ex. aceton, under 48 h i en
keramikklädd kulkvarn med kulor av hård
aluminiumoxid.
Blandningen kan sedan anbringas med pensel eller
Starkare glas
De laboratorieförsök som man utför i USA för att
förbättra hållfasthetsegenskaperna hos glas är
lovande. Vissa glassorter har en brottgräns, som är
fem gånger så hög som förut.
Man har i USA framställt glas, som har 48 N/mm2
brottgräns. Seghärdat glas har erhållits med 137
N/mm2 brottgräns och 689 N/mm2 böjbrottgräns.
Hittills har sådana glassorter använts endast för
bordsserviser, men man väntar ett vidgat
användningsområde.
De använda kemiska processerna omtalas ej, men
tekniken tycks gå ut på bildning av ett
genomskinligt polykristalliskt skikt nära glasytan. Det
kristallina lagret, vilket bildas vid hög temperatur, har en
negativ utvidgningskoefficient och expanderar
följaktligen, då glaset svalnar. Huvudmassans
krympning orsakar därför en stark kompression av skiktet.
Resultatet blir att hållfasthetsegenskaperna
förbättras (Iron Age 27 sept. 1962 s. 86—87). Bratt
Kulpennbläck
Kulan i en kulspetspenna är vanligen av hårt
rostfritt stål, och springan mellan den och dess
fattning är 1—5 [im beroende på det använda bläckets
viskositet och pennans konstruktion. En bläckpatron
skall räcka mycket längre än en fyllning av en
re-servoirpenna. Man räknar med att 1 ml
kulpennbläck skall räcka till 60 000 ord, tmedan en lika
stor volym reservoirpennbläck vanligen räcker till
3 000 ord. Kulpennbläcket måste därför ha 20
gånger så stor färgstyrka som reservoirpennbläcket.
På grund av kulpennbläckens höga halt av
färgämne måste lösningsmedlet ha lågt ångtryck; annars
avdunstar det på kulan och kvarlämnar fast färg-
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 39 1107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
