Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 40 - Andras erfarenheter - Kulpennbläck, av SHl - Kontinuerlig öljäsning, av SHl - Katalysator för trans-polybutadien, av SHl - Nylon 6 genom lågtemperaturpolymerisering, av HJ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ämne som försvårar eller hindrar kulans rotation.
Färgämnet måste vara fullständigt lösligt i
lösningsmedlet, och bläcket får inte innehålla fasta partiklar
som kan sätta igen de fina bläckkanalerna eller låsa
kulan.
Bläckets viskositet måste avpassas efter pennans
konstruktion. Många kulpennbläck har 50—150 P
viskositet; de flyter tillräckligt lätt under
tyngdkraftens inverkan och bromsar inte kulan för
mycket. Man har hittills använt bläck av tre typer:
oljebaserade, snabbtorkande och tixotropa.
Oljebaserade bläck var de första. De har ca 50 P
viskositet och rinner ned till pennspetsen
huvudsakligen genom tyngdkraftens inverkan. Pennan
skriver därför inte alls, om den hålls så att
bläckpatronen befinner sig lägre än spetsen. Bläckets
lösningsmedel består till största delen av t.ex. oljesyra,
ricinolsyra eller blåst ricinolja. Ofta används två
eller flera i blandning, och ibland ingår ett naturligt
eller syntetiskt harts. Färgämnet skall vara
oljelös-ligt, t.ex. av typen ICI:s Waxoline B.
Snabbtorkande bläck är baserade på
lösningsmedel av alkoholtyp vanligen glykoler, glykoletrar
eller aromatiska alkoholer. De är överlägsna
olje-bläcken vid skrivning på dåligt absorberande ytor
och medger användning av ett mycket större urval
färgämnen, varigenom bläck med god resistens mot
vatten och ljus kan framställas. Mycket
ljusresistenta bläck kan sålunda erhållas med
ftalocyaninfärg-ämnen.
Tixotropa bläck är i vila stela men får lämplig
konsistens vid skrivning genom att de utsätts för
skjuvning vid kulans rotation. De kan ges mycket
hög färgstyrka, ger mindre risk för läckning och
skriver genast när pennan vänds efter lång
förvaring i upp-och-nedvänt läge. De ger ofta
synnerligen kraftiga linjer när trycket och
skrivhastigheten är stora men svaga och avbrutna linjer
när de är små.
Om vidare kontakten mellan bläckpelaren och
kulan bryts, slutar pennan att skriva därför att
bläcket är för styvt för att rinna ned. Härigenom kan
patronen bli oduglig fastän bara en bråkdel av
bläcket har förbrukats (E A Apps i Paint
Manufac-ture jan. 1962 s. 5—7). SHl
Kontinuerlig öljäsning
Vanlig överjäsning av öl i Storbritannien tar
normalt ca 4 dygn och underjäsning ungefär dubbelt
så lång tid. Då jäsningstiden vid ett kontinuerligt
förfarande måste bli mycket kortare (timmar i
stället för dygn), är det inte underligt att man inom
bryggeriindustrin länge betraktat kontinuerlig
jäsning med starkt misstroende. Vidare kan den inte
vara vidare tilltalande så länge andra processer vid
öltillverkningen är satsvisa.
Under de senaste åren har emellertid läget radikalt
förändrats. Man har visat att ett fullgott öl kan
tillverkas genom kontinuerlig jäsning, alla processerna
vid ölframställningen kan nu göras kontinuerliga,
och dessa förfaranden erbjuder så stora besparingar
i utrymme, tid och arbete att de inte längre kan
negligeras. Mest övertygande torde dock vara att
man 1961 i Nya Zeeland tillverkade ca 120 000 m3
öl genom kontinuerlig jäsning.
Härvid blandas stark vört med vatten till en
bestämd densitet och förs i kontinuerlig ström till
ett förjäsningskärl, i vilket vätskan rörs om med
en reglerad tillsats av jäst. Den jäsande vörten går
sedan till jästanken, varvid den utgående strömmen
regleras så att vörten får en önskad uppehållstid.
Den rörs om även i jästanken, och dess temperatur
regleras så att lämplig jäsning uppnås trots att den
kontinuerligt pumpas till kylarna. Därefter skils
jästen ifrån och återförs till förjäsningskärlet;
överskottet går till lager.
Enligt en annan föreslagen halvkontinuerlig
metod sätts vört till en jästank i en ström med
bestämd hastighet och rörs om med jäst som redan
finns i tanken. Betingelserna regleras så att vörten
är färdigjäst när jästanken är full. Jästen får då
sätta sig varefter ölet dras av. Detta upprepas tills
mängden jäst i tanken vuxit så mycket att den
mängd som följer med ölet ut är lika stor som den
under jäsningen nybildade. Processen är då i
jämvikt.
Vid kontinuerlig jäsning är det givetvis mycket
viktigt att infektion med vildjäst eller andra
mikroorganismer undviks. Om den infekterande
organismen växer snabbare än bryggerijästen, kan
nämligen konstanta betingelser inte upprätthållas
(In-dustrial Chemist sept. 1961 s. 423—425). SHl
Katalysator för trans-polybutadien
Man har funnit att rodiumsalter katalyserar
bildning av trans-polybutadien, och ett amerikanskt
företag planerar tillverkning i halvstor skala av
poly-meren som liknar balata. Det ryktas också att en
rodiumkatalysator skall användas vid tillverkning
av cis-polybutadien i företagets fabrik för 200 000
t/år.
Rodiumsalter arbetar vid emulsionspolymerisation;
genom val av lämpliga lösningsmedel och
emulgeringsmedel lär man kunna få vilket rodiumsalt: som
helst att visa någon aktivitet. Som lämpliga salter
nämns RhCl3, Rh3(S04)3 och Rh(N03)3. Till skillnad
från katalysatorer av Ziegler-typ fordrar de ingen
hjälpkatalysator.
Vid prov har 100 viktdelar butadien katalyserats
med 1 viktdel RhCl3 i 200 viktdelar vatten
innehållande 5 viktdelar dodecylbensensulfonat. Efter 4 h
vid 80°C hade ca 72 % av butadienen överförts till
trans-polymer (Chemical Engineering 19 febr. 1962
s. 55). " SHl
Nylon 6 genom lågtemperaturpolymerisering
Nylon 6 kan framställas genom polymerisering av
kaprolaktam (Tekn. T. 1961 s. 1037; 1960 s. 32),
men metoden har hittills använts endast för
tillverkning av stora detaljer. Sedan man lärt sig att
utföra polymeriseringen vid låg temperatur har
metoden fått ökad betydelse och detta väsentligen på
grund av den kvalitetsförbättring den medger.
Det enligt den nya metoden framställda materialet
är sålunda mera värmebeständigt och har högre
skjuvhållfasthet. Under vissa betingelser deformeras
lågtemperaturpolymeriserat material först vid ca
220°C, medan motsvarande temperatur för på
konventionellt sätt framställt material är 50—80°C.
Skjuvhållfastheten ökade på motsvarande sätt från
ca 540 till ca 770 kp/cnr.
Vid tillverkning av nylon 6 enligt den nya metoden
beskickas gjutformarna med kaprolaktam, försatt
med lämpliga mängder (alkalimetall) katalysator och
(kvävehaltig) aktivator. Reaktionen genomförs vid
atmosfärtryck och 60—70°C. Vid konventionell
polymerisering av kaprolaktam överstiger
temperaturen 200°C. Den nya metoden medför också fördelar
framför gjutning av färdigberett hartspulver. Vid
det senare förfarandet kan man nämligen inte
undvika materialförluster på grund av sönderdelning
och bireaktioner (Chemical Engineering 2 april 1962
s. 35). HJ
1108 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
