Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 41 - Ekonomiska aspekter på forskningsprojekt, av Olof Sundén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ekonomiska aspekter
på forskningsprojekt
Inom nästan alla verksamhetsområden har man
under de senaste årtiondena genomgripande
lagt om organisation och arbetstaktik för att
nå högre ekonomisk verkningsgrad.
Förvånansvärt nog har en sådan ekonomisk
rationalisering ännu icke gjort sig gällande inom själva
forskningen trots att dess arbetsuppgifter växer
i rasande takt. Detta torde bero på vissa
förmenta men knappast verkliga motsättningar
mellan den teknisk-vetenskapliga forskningens
interna principer och ekonomiskt motiverade
effektivitetskrav.
Om vi ser den tekniska forskningen som en
mänsklig ansträngning och ekonomisk
uppoffring för att framkalla nya tekniska funktioner,
måste för den gälla samma lagar som för all
annan hushållning med knappa resurser. Man
måste enligt dessa lagar kräva att möjligast
värdefulla resultat skall uppnås med minsta
möjliga uppoffring.
Tillgänglig kapitalkategori
Ein av de mest grundläggande frågor, som man
måste ta ställning till vid bedömning av
forskningens ekonomi, är vilket kapital som står till
buds för forskningsverksamhet. Härför kan
endast ett fåtal kapitalkategorier komma till
användning, nämligen statliga medel,
donationsmedel och, inom företagen, deras löpande
eller ackumulerade vinstmedel. Inte ens i dag,
när bankerna har gott om pengar, torde det
vara möjligt att få ett banklån på en enda
krona mot eventuella forskningsresultat som
säkerhet. Lånat kapital står sålunda inte till
forskningens förfogande.
Vid användning av det egna
utvecklingskapitalet inom industrins forskningsverksamhet
har man i regel betraktat forskningsutgifterna
som löpande utgifter — en slags
försäkringspremie — utan definierade förräntningskrav.
Denna metod är oriktig, om man verkligen vill
sätta vinstmaximering och kostnadsminimering
som riktpunkter för verksamheten.
För att förstå detta måste vi skilja på den
Föredrag vid SKR:s riksmöte den 21 september 1962.
Civilingenjör Olof Sundén, Stockholm
001.891.003.1
"yttre" finansieringskostnaden för
utvecklingskapitalet (som faktiskt kan sättas till noll för
självfinansierat kapital) och den inre
avkastning som utvecklingskapitalet kan ge med
hänsyn till företagets ekonomiska situation och de
möjligheter idet har till fördelaktiga
investeringar överhuvudtaget. "Det interna priset" på
utvecklingskapitalet är ekonomiskt sett inte
vad man betalar för det utan vad man kan få
ut av det vid förmånligaste användning inom
de områden, där företaget är anpassat till
rådande företagsrisker.
Utvecklingskapitalet representerar ju det
energiöverskott som företaget fått från sin
verksamhet och som skall användas för företagets
tillväxt och expansion. Det måste därför sättas
in på de punkter, där det ger högsta effekt och
snabbaste återbetalning i och för förnyad
insättning i investeringscykeln. Detta betyder, att
om företaget har en snabb expansion, är en
tidigt intjänad krona betydligt mera värd än
en senare intjänad.
Internräntan
Genom olika överväganden har man i USA
kommit fram till, att en genomsnittlig intern
räntefot för utvecklingskapitalet inom kemisk
industri är 18 %. Denna siffra stämmer
relativt bra med vad svenska företag skulle få
betala för nytecknat aktiekapital om man
räknar med att aktiebolagens nominella utdelning
i genomsnitt ligger på 9 % och att företaget
därför före skatt måste tjäna 18 % för att
hålla utdelningen vid angivna 9 %.
E Lundberg2 har funnit, att den interna
kapitalräntan enligt de förväntningar man inom
svensk industri ställer vid analys av olika
projekt normalt är 10—30 % och ibland kan
uppgå till långt högre värden vid investeringar av
typen "golden opportunities".
Den lägsta internränta som noteras är ca 9 %
och gäller kraftverksinvesteringar. Tar man
hänsyn till att dessa till ca 50 % finansieras
med långfristigt lånat kapital med knappt 6 %
förräntning, blir förräntningen av det egna
interna kapitalet ca 12 %.
TtKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 39 251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
