Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 42 - Transmissionsoljor för bakaxlar och växellådor i motorfordon, av Alfred Towle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pen endast framkommer under vissa
betingelser av gränsskiktsmörjning. Det kan
emellertid sägas, att en olja som har EP-egenskaper
visar ungefär dubbelt så hög bärighet som man
kan vänta sig av dess viskositet. Oljor, vars
filmbärighet ligger mellan en EP-oljas och en
vanlig oljas med samma viskositet, är kända
under namnet "Mild EP"-oljor. En olja som har
EP-egenskaper vid ett visst användningssätt,
behöver ej nödvändigtvis ha dem i samma grad
under andra betingelser.
Hydrodynamiskt sett reducerar smörjmedlet
friktionen mellan metallytor genom att det
bildar en vätskefilm med låg skjuvhållfasthet,
som hindrar ytorna att komma i kontakt med
varandra. Under extrema
belastningsförhållanden uppstår emellertid gränsskiktsmörjning
även genom kemisk inverkan eller fysikalisk
adsorption i kontaktpunkterna, där
smörjmedlet bildar en film med låg skjuvhållfasthet,
vilken hindrar metallerna att sammansvetsas. I
det första fallet kan en sammanhängande
vätskefilm vidmakthållas mellan ytorna, och
det enda skjuvmotstånd som förekommer
beror på smörjmedelfilmens viskositet. Under
gränsskiktsförhållanden blir det emellertid ej
möjligt att bibehålla en sådan
sammanhängande vätskefilm, och ytorna måste därför
smörjas genom filmer, som bildas på
kontaktpunkterna genom fysikalisk eller kemisk samverkan
mellan metallen och oljan. Den rena
mineraloljan kan själv ej åstadkomma detta. Skall den
kunna fungera som gränsskiktsmörjmedel,
måste man därför tillfoga kemiska tillsatser,
som har förmåga att åstadkomma en sådan
samverkan.
Till de äldsta tillsatsmedlen hör fettsyrorna,
som var effektiva endast upp till vissa
belastningar och upp till de temperaturer vid vilka
de sönderdelas termiskt. Man har senare
introducerat kemiska tillsatsmedel av annat slag,
som bildar filmer med låg skjuvhållfasthet, och
som är mer stabila under svåra förhållanden.
De fungerar förmodligen genom att de på
kontaktpunkterna bildar en oorganisk film med
jämförelsevis låg smältpunkt och låg
skjuvhållfasthet.
Två av varandra inbördes beroende faktorer,
som är av särskild betydelse för smörjmedlets
funktion, är tillsatsmedlets kemiska reaktivitet
vid kuggväxelns drifttemperatur samt
tillsatsmedlets koncentration i smörjoljan.
Smörjmedel innehållande aktivt svavel antas
allmänt vara verksamma genom att de bildar
en smörjande film av järnsulfid. I närvaro av
tillsatsmedel base/ade på aktivt svavel och aktiv
klor bildas lättare en film av järnklorid med
låg skjuvhållfasthet på kontaktpunkten, än då
enbart klor är närvarande.
Smörjmedel för kraftöverföringar
Synkroniserade växellådor
Synkroniserade växellådor smörjs vanligen
genom att dopp- och stänkprincipen tillämpas.
Den lägst belägna axeln (andra växelns) är
Fig. 2.
Grop-frätning pä
skruvhjul i
skruvhjulsväxel.
nedsänkt i oljan under det att smörjningen av
första och tredje växlarnas axlar samt
växel-förarmekanismen åstadkommes genom stänk
och oljedimma. Kuggbelastningen är vanligen
relativt låg t.o.m. på lägsta växeln, som
vanligen är i verksamhet under jämförelsevis korta
perioder. I allmänhet fordras därför ej några
EP-egenskaper hos oljan. De flesta tillverkare
rekommenderar motoroljor, ehuru några
föredrar konventionella bakaxeloljor som vanligen
finns tillgängliga på bensinstationer.
Fastän oljor i området SAE 10 W — SAE 90 i
allmänhet är lämpliga för kuggytorna, föredrar
många tillverkare att begränsa
användningsområdet till SAE 20-oljor och däröver, och
godkänner ej multigradoljor SAE 10 W/30. Oljor
med lägre viskositet medför mindre
släpmotstånd och lättare växlingar, särskilt vid lägre
yttertemperatur, men de orsakar ofta
missljud i växellådan. Tidigare har några
tillverkare rapporterat att hypoidoljor förorsakade
en ökad slitning av växelförarna. En närmare
undersökning har emellertid visat, att oljorna
ej var den enda orsaken till denna olägenhet,
som har undanröjts genom förkromning av
växelförarens ytor.
Oljebyten är nödvändiga, då oljan har blivit
förorenad av metallpartiklar från kuggarna,
eller av oxidationsprodukter. Brittiska
tillverkare rekommenderar vanligen ett första
oljebyte efter ca 800 km körning, följt av byten
med intervaller av 10 000—20 000 km.
Tendensen i USA har till helt nyligen varit att helt
utelämna oljebytena.
Automatiska växellådor
De fordringar, som ställs på en vätska avsedd
att användas i den amerikanska typen av
automatiska växellådor, är förmodligen svårare att
uppfylla än några andra för fordonsbruk, och
kraven blir strängare år från år. Man har t.ex.
påpekat, att den maximitemperatur som kan
uppnås, nu ligger vid 175°C, vilket betyder en
ökning med ca 55°C under de senaste 10 åren.
Smörjmedlet skall smörja de rörliga delarna
och dessutom tjänstgöra som hydrauliskt
medium i den hydrauliska kopplingen eller växeln
och i kugghjulsväxlarnas servosystem. Ford-
1150 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
