- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 92. 1962 /
1187

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 43 - Konti-Skan, av Rolf Gradin och Sven Lalander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sverige 360 kV 50Hz

Filter

luf,’ledningar
och kablar

Eventuell
synkronkompénsator

Hamburg 220kV50Hz.
Skærbæk ßO kV 50 Hz.
eller Himmerbnd 220kV 50Hz

Fig. 2. Principiell uppbyggnad av en förbindelse för
högspänd likström för överföring av högst 800 MW
(1333 AJ norrut och högst 500 MW (833 AJ söderut.

Stabilitetsförhållandena har studerats
ingående och mätningar har utförts på nätmodeller,
automatiska räknemaskiner och på Electricité
de France’s maskinnätmodell i Paris. Man har
funnit att såväl den statiska som den
dynamiska stabiliteten begränsar
överföringsmöjligheterna på en växelströmsförbindelse och att
sta-bilitetsbefrämjande åtgärder måste tillgripas
för att de effekter, som anses önskvärda, skall
kunna överföras. Förhållandena är särskilt
svåra när det är fråga om att överföra svenska
vattenkraftöverskott eftersom denna
överföring då adderas till den normala överföringen
i sydlig riktning på det svenska nätet.
Svårigheterna är också större i fallet med en 380 kV
ledning från Hälsingborg till Skærbæk än de är
när ledningen går direkt till Hamburg; detta
beror främst på den relativt svaga förbindelsen
mellan Skærbæk och Hamburg.

Det finns emellertid möjligheter att förbättra
såväl den dynamiska som den statiska
stabiliteten. Man kan i stadium 1965 höja
överföringsförmågan på en direkt Hamburgsledning
till 500 MW i båda riktningar genom
installation av seriekondensatorer och
synkronkom-pensatorer. I stadium 1970 kan man klara
överföring av 500 MW i sydlig och 800 MW i
nordlig riktning.

I Jyllandsalternativet är det också med hjälp
av seriekondensatorer och reaktiva
tillsatsapparater möjligt att nå upp till en
överföringsförmåga mellan Hälsingborg och Skærbæk på
500 MW i båda riktningarna. Vid en
effekttransport på hela sträckan
Hälsingborg—Hamburg i Jyllandsalternativet är överföringsför-

mågan emellertid starkt begränsad; mätningar
tyder på att det inte blir möjligt att överföra
mer än ca 300 MW.

Ledningsskyddet kan för de båda alternativen
utföras på konventionellt sätt med
distansskydd och jordfelsskydd. Samtidig utlösning i
båda ledningsändar ordnas med
högfrekvens-koppling. Enpolig snabbåterinkoppling anses
önskvärd.

Vid samkörningen i det kontinentala nätet
sker effekt-frekvensregleringen som en
sekundärreglering, där utreglering av
frekvensavvikelsen eftersträvas och där de långsamma
effektändringarna i förbindelseledningarna
mellan näten regleras. De nordiska länderna
däremot samkör enligt primärregleringsmetoden,
där ett stort antal kraftverk med olika
dämpning deltar i reglerarbetet. Lastfördelaren
håller dessutom tidsavvikelsen för nätets
synkrontid inom ± 5 s. Samkörningen mellan de
nordiska och kontinentala kraftblocken kan
utföras så att frekvensregleringsprinciperna
inom blocken behålls oförändrade; för detta
fordras en kraftfull reglering av
utbyteseffekten i förbindelsen.

De snabbare överföringsvariationerna, som
beror på statistiska frekvensvariationer inom
näten, kan förutses uppgå till ± 50 MW. De
inregleras inte, och de motsvarande
variationerna i reaktiv effekt tas upp av
synkronkondensatorer och av generatorer.

Teleförbindelser fordras för överföring av
meddelanden och samtal mellan lastfördelare
och kopplingsställen, för samarbetet mellan
ledningsskydden i de båda ledningsändarna
och för fjärrkontroll av de reaktiva
apparaterna. En bärfrekvensförbindelse har visat sig
utgöra den ur teknisk-ekonomisk synpunkt
bästa lösningen på förbindelseproblemet.

De totala anläggningskostnaderna för en
växelströmsförbindelse för 500 MW mellan
Hälsingborg och Hamburgsområdet har i
prisnivå januari 1962 beräknats uppgå till ca 185
Mkr. (svenska). Detta inkluderar då också
kostnaderna för de åtgärder, som med hänsyn
till stabilitet och spänningsreglering måste
vidtas i de anslutna näten. Om ytterligare
sta-bilitetsbefrämjande åtgärder vidtas så att
överföringsförmågan i nordlig riktning ökar till
800 MW — en förstärkning av sjökablarna är
då också nödvändig — stiger de totala
anläggningskostnaderna till ca 200 Mkr.

För en växelströmsförbindelse för 500 MW
mellan Hälsingborg och Skærbæk har de
totala anläggningskostnaderna inklusive alla
erforderliga åtgärder i de angränsande näten
beräknats till ca 160 Mkr. Om
överföringsförmågan i nordlig riktning ökas till 800 MW, blir
kostnaden ca 180 Mkr.

Likströmsförbindelser

Undersökningarna av alternativen med
högspänd likström har visat att det inte heller
möter allvarligare tekniska svårigheter att bygga
en likströmslänk. Alternativa
överföringsförmågor har studerats; dels förbindelser för 500

TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 43 J87

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1962/1217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free