Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 44 - Oxelösunds Järnverk. Produktionsförloppet, av Nils Bonthron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tabell 2. Transporter inom Oxelösunds järnverk
Materialslag Transportmetod Summa
band väg spår
103 tkm/år 103 tkm/år 103 tkm/år 103 tkm/år
Slig och malmer . .. 1 734,0 183,4 1 917,4
Kol ............... 1 290,0 1 290,0
Kalk- och dolomitmaterial .. 387,4 69,0 456,4
Koks .............. 222,4 21,5 104,0 347,9
Sinter ............. 243,0 243,0
Tackjärn .......... 1 151,0 1 151,0
Göt och ämnen 22,0 368,0 390,0
Plåt ............... 1 260,0 1 260,0
Järnsvamp ........ 51,0 51,0
Biprodukter ....... 10,9 10,9
Slagg ............. 431,4 290,4 721,8
Göt- och plåtklipp .. 193,0 193,0
Glödskal och stoft . . 16,0 55,3 71,3
Tegel ............. 17,5 15,0 32,5
Diverse ........... 32,7 32,7
Totalt 3 892,8 649,4 3 626,7 8 168,9
med järnväg antingen till stålverket 11 eller till
gjutmaskinen 22. Kalksten för stålverket lossas
i järnverkets hamn och transporteras med band
till kalkugnarna 14, varifrån den brända
kalken med band transporteras till stålverket 11.
Varma göt i kokiller transporteras till
valsverkets gropugnar, där göten strippas och sättes
ned i ugnarna i avvaktan på ämnesvalsningen.
Efter valsningen får ämnena svalna.
Man kan säga, att produktionskedjan är
obruten från malmen till ämnesstadiet. Ämnena
återvärmes därefter och valsas ut till plåt i
valsverket. Den färdiga plåten lastas på
järnvägsvagn till transport till järnverkets hamn 5
för skeppning eller till TGOJ:s bangård för
järnvägstransport.
Inom verket transporteras ca 600 t/h råvaror
m.m. Det kan vara av intresse att i detta
sammanhang nämna, att inom verket distribueras
icke mindre än 10 000 t/h vatten för kylning
och gasrening. Av detta är ungefär hälften
sötvatten och hälften östersjövatten.
Gasdistributionen
Vid såväl masugnsprocessen som
kokstillverkningen alstras brännbara gaser, vilkas
tillgodogörande är av stor ekonomisk betydelse. Den
sammanlagda kvantiteten är ca 160 t/h eller
150 000 m3/h (0°C, 760 torr) motsvarande
värmevärdet hos 16 t olja. Masugnsgasen och
koksugnsgasen distribueras inom verket.
Av årsvärmebalansen, fig. 14, framgår, att
koksugnsgasen och överskottet av masugnsgas
representerar ungefär lika stora värmemängder
samt att de tillsammans representerar en fyra
gånger så stor värmemängd som den tillförda
oljan. Av masugnsgasen användes ca 37 % för
eldningen av masugnarnas varmapparater,
varigenom en lika stor del av gasens värmevärde
återföres till processen genom den förvärmda
luften. Resten av masugnsgasen användes
huvudsakligen för undereldning av koksugnarna
och för ånggenerering i ångkraftverket.
Koksugnsgasen användes främst för eldning av glas-
verkets och valsverkets ugnar. Oljan användes
som huvudbränsle i stålverket och i valsverket
i kombination med koksugnsgas samt som
tillsatsbränsle i ångkraftverket.
Tillförseln av masugnsgas kan variera
avsevärt från timme till timme. Då man här
arbetar med stora volymer, ca 120 000 m3/h (0°C,
760 torr), har man vid projektering av verket
eftersträvat att distribuera masugnsgasen till så
få förbrukningsställen som möjligt. Gasen har
dessutom ett lågt värmevärde, ca 800 kcal/m3
(0°C, 760 torr), vilket begränsar dess
användning. Den är dessutom giftig och nästan luktfri.
Koksverket, som är speciellt inrättat för
undereldning med masugnsgas, tar en väsentlig
del av denna. Dess förbrukning är flexibel,
eftersom ugnarna helt eller delvis kan eldas även
med koksugnsgas. Denna omställning tar
emellertid viss tid och sker endast vid
förändringar, som väntas bestå under längre tid. De
normala kortvariga variationerna i gastillförseln
tas i stället upp i ångkraftverket genom
ändringar i ångproduktionen med olja.
Produktionen av koksugnsgas är däremot
mycket jämn, ca 15 000 m3/h (0°C, 760 torr), med
ett värmevärde av 4 000 kcal/m3. Den i
förhållande till masugnsgasen mindre volymen och
det höga värmevärdet gör koksugnsgasen mera
lämpad för ett vitt förgrenat distributionsnät.
Variationerna i förbrukningen medför
emellertid en komplikation, eftersom gasproduktionen
är konstant och beroende av
kokstillverkningen. För att få full utnyttjning av gasen måste
därför vissa förbrukningsenheter kunna
variera gasförbrukningen samt använda olja som
ersättning. Vissa ugnar är därför utrustade för
eldning med både olja och gas, varvid gasmängden
regleras automatiskt efter gastillgången.
Gasdistributionen i verket övervakas och
förbrukningen registreras i en särskild
distributionscentral, varifrån man alltid har överblick
över gas- och oljedistributionen.
Verkets vidareutveckling
Utbyggnaden av Oxelösunds järnverk till ett
fullt integrerat järn- och stålverk, vilken nu i
allt väsentligt kan sägas vara genomförd, sedan
de olika drifterfarenheterna successivt tagits i
bruk, torde vara att betrakta som en
grundinvestering att bygga vidare på. Här har
tidigare nämnts att specialiseringen på ett
enhetligt sortiment, grovplåt, möjliggjort byggandet
av ur internationell synpunkt fullstora
anläggningar.
Detta gäller inte endast grovplåtverket utan
samtliga enheter i produktionskedjan från
malm, kol och kalksten till den färdiga
produkten. Deras kapacitet är nu avstämd mot
färdigverket, även om vissa marginaler finns för
möjliggörande av en utjämning av
produktionsvariationerna i kedjan. En sådan utjämning
kan endast i begränsad omfattning ske genom
mellanlager. Ett undantag från denna princip
utgör götvalsverket, vars kapacitet är omkring
tre gånger så stort som det aktuella behovet.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 43 1227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
