Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 44 - Oxelösunds Järnverk. Produktionsförloppet, av Nils Bonthron - Oxelösunds Järnverk. Byggnadsarbeten, av Carl Alexanderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta beror pä att de göt, som skall valsas,
måste ha en viss storlek, som i sin tur är
avgörande för götvalsverkets dimensionering.
Även om de olika enheterna inom
produktionskedjan är av "internationella mått", måste
emellertid kvantiteten färdigvalsade produkter,
300 000 t/år, anses vara låg för ett verk av
Oxelösundsverkets art. Vid projekteringen har
hänsyn tagits till detta förhållande och planen
för verket medger en successiv utbyggnad
av-anläggningarna till betydligt större kapacitet.
Huruvida en utbyggnad kommer att innebära
en fortsatt specialisering på grovplåt eller
inriktas på ett differentierat färdigsortiment, blir
naturligt nog beroende av vad framtida
marknadsundersökningar kommer att utvisa. Även
om fördelarna med en specialisering är
påtagliga, talar dock den större
konjunkturkänsligheten mot en sådan.
Beslut har emellertid redan nu fattats om en
ökning av grovplåtstillverkningen till 350 000—
400 000 t/år, och arbetena därmed har
påbörjats. Detta kan i stort sett uppnås inom ramen
för befintliga anläggningar. Man måste dock
komplettera färdigställningssträckan i
valsverket med en del maskinell utrustning och
förlänga valsverksbyggnaden för att ge ökade
lagrings- och utlastningsutrymmen.
Gropugnsan-läggningen skall kompletteras med ytterligare
en enhet.
För att tillgodose det ökade behovet av göt
övervägde man att anskaffa ytterligare en
mar-linugn av samma typ och storlek som den
befintliga eller en elektrostålugn. Som framgår
av materialbalansen, fig. 12, uppstår redan vid
nuvarande produktion ett visst överskott av
eget, cirkulerande skrot i förhållande till
martinugnens smältkapacitet, vilket nu användes i
kaldougnen. Detta går bra så länge kvantiteten
är relativt liten. Verket är emellertid inte byggt
med tanke på chargering av större kvantiteter
skrot i kaldougnen, varför detta innebär en
förlängning av chargetiden. Därtill kommer att
kylning med malm ställer sig ekonomiskt
gynnsammare än kylning med skrot. Det kanske
tyngst vägande skälet för att installera
ytterligare en skrotsmältningsugn — martinugn eller
elektrostålugn -—• är emellertid den ökade
flexibilitet, som därigenom erhålles på råvarusidan.
Vid ett avbrott i tillförseln av flytande
tackjärn, som kan vara orsakat av ett tillfälligt,
kortvarigt stopp i masugnen eller av ett längre
stillestånd, exempelvis på grund av en
omställning, kan en martinugn eller elektrostålugn
köras oberoende härav. Kaldo-ugnen är däremot
för sin drift beroende av tillförsel av flytande
tackjärn. Utökas tackjärnsverket med
ytterligare ugnsenheter i samband med ett ökat behov
av göt, blir givetvis tackjärnstillförseln säkrare.
Då kan sannolikt en ytterligare ökning av
behovet av göt täckas genom en utbyggnad av
Kaldo-anläggningen.
Litteratur
1. Sebardt, C: Utbyggnaden av Oxelösunds järnverk. Jernk.
Ann. 145 (1961) s. 487—550.
Byggnadsarbeten
Överingenjör Carl Alexanderson, Oxelösund
693 : 669.1.013.5
Kravet på att snarast göra det stora
anläggningskapitalet, ca 600 Mkr., räntebärande
medförde, att utbyggnaden av Oxelösunds Järnverk
måste genomföras på kortast möjliga tid. Det
var därför nödvändigt att påbörja
byggnadsarbetena 1957, dvs. så snart verksenheternas
placering inom området fastställts.
Påbörjandet av byggnadsarbetena vid en tidpunkt, då
tillräckligt underlag för dimensionering av
ledningar o.d. ej var tillgängligt, har
självfallet inneburit stora svårigheter, liksom tvånget
att utföra tomtplanering och övriga
markarbeten samtidigt med byggnads- och
monteringsarbeten.
Man måste nämligen först inrikta sig på att
planera tomtmarken för de anläggningsdelar,
som krävde särskilt lång byggnads- och
monteringstid. Trots att sprängnings-,
byggnads-och monteringsarbeten sålunda under lång tid
bedrivits nära inpå varandra har inga
allvarligare person- eller materialskador inträffat.
Förtjänsten härav tillkommer samarbetsviljan
och ansvarskänslan hos de olika
arbetsgrupperna.
Planeringen av verksområdet
Markförhållanden
Berggrunden inom det nya industriområdet
utgörs av slirig gnejs. Genom förkastningar har
bildats ryggar och dalar med huvudsakligen
ost-västlig riktning. Bergets yta är mycket
ojämn — nivån varierar mellan 25 m över och
20 m under havsytan — och stora
höjdskillnader förekommer ibland på blott några meters
avstånd i horisontalplanet. I sprickdalarnas
bottnar ligger, liksom i mindre klippskrevor,
sammanpressad morän, som överlagrats av
lera med skikt av mo och mjäla.
Karteringar och markundersökningar
påbörjades 1956 samtidigt med den
produktionstekniska utredningen. Det äldre kartmaterialet var
ofullständigt och polygonpunkterna få. Genom
flygkartering och successiv utbyggnad av
poly-gonnätet har ett allt säkrare underlag för
planeringen och utsättningen framställts.
De första undersökningarna omfattade
avvägningar av markytan och havsbottnen samt
fastställandet av nivån för fast botten, dvs. berg
eller morän, inom ett ca 900 000 m2 stort
område. Avvägningspunkterna bildar ett rutnät,
där rutorna har 10 m sida. De infördes på en
karta i skalan 1:1 000. Detta arbete utfördes av
1228 TEKNI.SK TIDSKRIFT 1962 H. 44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
