Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 45 - Västeuropeisk oljeraffinering, av Hans Wiborgh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
produktionsavtalen om royalty och
vinstfördelning med respektive producentländer samt
endast i mindre utsträckning av
produktionskostnaderna. Kostnadselementen för
nerströms-processerna är av mera utpräglad
driftkostnadskaraktär. Härav följer att det slutliga
ekonomiska resultatet av nerströmsprocesserna i
första hand är beroende av förhållandet mellan
priset på råolja och marknadsvärdet för
respektive raffinerade produkter. Till en del
påverkas resultatet även av raffineringsindustrins
produktutfall av huvudprodukter och andra
produkter.
Som riktpunkt för råoljepriset finns de
officiella noteringarna vid exportbaserna. Dessa
noteringar har under de senaste åren snarast
legat över det korresponderande
genomsnittliga marknadsvärdet för raffinerade produkter.
Vinsten koncentreras härigenom mer eller
mindre formellt till råoljeproduktionen. På
grund av den hårda konkurrensen har rabatter
i stor utsträckning lämnats på ifrågavarande
noteringar. Den amerikanska senaten samt
First National City Bank, New York, har
nyligen låtit företa undersökningar om storleken
av dessa rabatter.
Importvärdena, tabell 2, påverkas av
skillnaden i fraktkostnader till vederbörande länder.
Denna utgör för skeppningar från Persiska
Viken till västeuropeiska kontinentalhamnar,
respektive skandinaviska ca 5 kr/t enligt den
s.k. nominella Scale-noteringen. Prisskillnaden
mellan råolja och raffinerade produkter
varierar mellan 32 och 83 kr/t. Det sistnämnda
värdet, som avser Frankrike, torde dock inte vara
representativt för genomsnittsskillnaden. Den
relativa förbrukningen av olika oljeprodukter
är ganska likartad inom de västeuropeiska
industriländerna.
Den officiella statistiken lämnar inte besked
om de detaljförhållanden, som eventuellt kan
modifiera jämförelsematerialet. Oavsett detta
torde i tabellen angivna värden ganska klart
visa av vilken utmärkt betydelse
raffineringsindustrins utbyggnad varit för konsolideringen
av den västeuropeiska betalningsbalansen. Med
Västeuropas nuvarande importbehov betyder
en förändring av importpriserna med 1 öre/1
ca 2 500 Mkr/år. För Sveriges del är
motsvarande belopp av storleken 130—140 Mkr/år.
Tabell 2. Genomsnittligt importvärde i kr/t, cif, för råolja och
raffinerade produkter
1959 1960
Råolja [-Raffinerade-] {+Raffi- nerade+} produkter [-Genomsnitt-] {+Genom- snitt+} Råolja [-Raffinerade-] {+Raffi- nerade+} produkter [-Genomsnitt-] {+Genom- snitt+}
Sverige ....... 103 155 143 96 144 134
Västtyskland . . 108 163 121 101 156 114
Frankrike 107 186 112 103 186 110
England ...... 113 155 123 106 138 113
Belgien/
Luxemburg . . . 114 153 126 108 142 118
Italien ....... 93 85
RafTineringskostnader
1 raffineringsindustrin, som är mycket
kapitalkrävande, är såsom i de flesta tunga industrier
investeringskostnaden inte linjär med
kapaciteten. Allmänt sett blir investeringskostnaden
per t/år hög, då kapaciteten understiger ca
2 Mt/år. Vid ökad kapacitet stiger
investeringsproduktiviteten successivt till ett optimum, som
anses ligga vid ca 5 Mt/år, varefter en mer
proportionell investeringskurva synes följa.
Anläggningskostnaderna är beroende även av
de raffinerade produkternas förädlingsgrad
samt i vilken utsträckning även tunga oljor
spjälkas eller krackas till lätta oljor. Härvid
skiljer sig investeringskostnaden vid
amerikanska raffinaderier väsentligt från
Västeuropas, främst på grund av den olika
sammansättningen av produktbehoven. I USA framställs av
råoljan i genomsnitt ca 45 % bensin mot ca
20 % i Västeuropa. Behovet av
krackningsan-läggningar är därför mindre på vår kontinent.
På grund av att anläggningarnas karaktär och
raffineringsprogrammen varierar finns ingen
arbetsnyckel för en mera exakt beräkning av
investeringskostnadernas storlek. Dessa torde
dock för raffinaderier av västeuropeisk
genomsnittstyp ligga mellan 75—100 kr. per t/år
raffinerade produkter, inklusive
krackanlägg-ningar för reformering av "straight-run"
bensin till högoktaniga bränslen samt utrustning
för förädling av raffineringsgaserna.
Kapitalfaktorn medför att driftkostnaderna
inom raffineringsindustrin till stor del består
av fasta kostnader för avskrivningar, räntor
och indirekt fasta utgifter. Dessa kostnader,
som varierar bl.a. på grund av
skattelagstiftningen i olika länder, kan schematiskt
beräknas till mellan 30—40 % av de totala
driftkostnaderna. Arbetskostnaderna däremot ligger
väsentligt under genomsnittet för annan tung
industri. Driftkostnaderna påverkas också av
ut-nyttjningsgraden, lokala förhållanden samt den
inte minst viktiga frågan om tillgången på
hjälpindustrier för omedelbar leverans av
utrustnings- och underhållsmateriel.
Förenta Nationerna har nyligen publicerat
intressanta uppgifter angående
raffineringskostnaderna. Materialet, som är byggt på inte
alldeles aktuella driftförhållanden, torde likväl
vara representativt för dagens läge. Enligt
detta uppgår de totala driftkostnaderna till 30—
35 kr/t vid raffineringsindustrier av
västeuropeisk genomsnittstyp med en kapacitet av ca
1,5 Mt/år. Driftkostnaderna sjunker därefter
till 22—25 kr/t vid motsvarande raffinaderier
med en årskapacitet av 5 Mt/år.
Totalbilden kan ytterligare belysas genom att
söka klarlägga det ungefärliga sambandet
mellan produktpriserna och de olika elementen i
hela produktionsprocessen. Av
genomsnittsvärdet för raffinerade oljeprodukter fob
västeuropeiska raffinaderier består 40—50 % av
råoljekostnaden och 20—30 % vardera av
transport- och raffineringskostnader.
Avräknings-värdet för råolja cif raffinaderi utgör sålunda
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 43 J1263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
