Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 45 - Västeuropeisk oljeraffinering, av Hans Wiborgh - Ruhrindustrins struktur måste ändras, av HJ - Svensk järnhantering de tre första kvartalen 1962, av WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60—80 % av det genomsnittliga produktvärdet.
Det förtjänar framhållas, att driftkostnaderna
räknade på transportarbetet för
supertankfartyg betydligt understiger kostnaderna för äldre
tanktonnage med 15 000—20 000 t lastförmåga.
Även detta förhållande är av betydelse för
raffineringsindustrins lokalisering.
Slutord
De internationella oljekoncernerna äger som
nämnts större delen av den västeuropeiska
raffineringsindustrin. Samtliga är också direkt
eller indirekt intresserade i råoljeproduktionen
i Mellersta Östern. I dessa fall har utvecklingen
gett sig själv och samordnats med
västeuropeiska regionala intressen. Det allmännas intresse
för olja har ökat, varigenom andra faktorer än
de rent företagsekonomiska förts in i
sammanhangen. Det gäller härvid den tidigare
diskuterade frågan om betalningsbalansen, intresset
för byteshandel, selektiva leveransval m.m.
Man kommer därför knappast ifrån det
förhållandet, att den västeuropeiska
raffineringsindustrin utbyggts genom en kombination av
den primära räntabilitetsfaktorn samt
allmänekonomiska och handelspolitiska aspekter,
varvid slutresultatet synes ha blivit
tillfredsställande.
Den klassiska frågan, huruvida produktionen
är konsumtionens tjänare eller tvärtom, gäller
i hög grad även oljeindustrin. Alldeles oavsett
under vilka företagsformer den västeuropeiska
raffineringsindustrin bedrivs, kan den inte
isoleras från sitt samband med oljans totala
produktionsprocess från råolja till förbrukning. I
Västeuropa har detta integritetskrav utformats
på många olika sätt. Världens oljeindustri har
i likhet med Västeuropas inträtt i ett delvis nytt
läge, väsentligt olikt situationen för bara
något decennium sedan.
Litteratur
1. Sowiet oil in the cold war. Committee report. US
Government Printing Office. Washington 1961.
2. Symonds, E: Oil prospect and profit in the eastern
hemi-sphere. First National City Bank, Petroleum Department,
New York 1961.
3. United Nations, Department of Economics and Social
Affairs. Seminar 1962 for Underdevelopped Countries.
4. Nelson, W L: Petroleum refining engineering.
McGraw-Hill, New York 1951.
Ruhrindustrins struktur måste ändras. I Ruhr-
området var fore det andra världskriget en viss
ekonomisk avmattning skönjbar utanför kolbrytningens
centrum. Högkonjunkturen efter 1947 medförde
dock en återhämtning. Perioderna efter de båda
världskrigen medförde svåra ekonomiska bakslag,
men i normala tider har den industriella
utvecklingen fortgått, vilket medfört en ständig inflyttning
av människor till Ruhrområdet från Tysklands
mindre industrialiserade områden och från andra
mellaneuropeiska länder.
Nu har situationen i detta hänseende helt
förändrats. År 1960 översteg utflyttningen
inflyttningen, och befolkningen minskade med i genomsnitt
250 personer per månad. Ett litet inflyttningsöver-
skott noterades 1961, men i år har utflyttningen
åter varit större än inflyttningen.
Anledningen till befolkningsminskningen är de
försämrade konjunkturerna. Framför allt har man
svårt att finna avsättning för kolet, som inte kan
konkurrera med oljan. Flera gruvor har måst läggas
ned. Kolindustrins svårigheter anses komma att
bestå. Även järn- och stålindustrin har visat en viss
avmattning. För den övriga industrin har vissa
förbättringar noterats, men dessa betyder föga på
grund av kolbrytningens samt järn- och
stålindustrins dominans.
Denna kan illustreras av följande siffror. Av i runt
tal 1 miljon industrianställda arbetade 380 000 i
kolgruvorna och 190 000 i järn- och stålindustrin. Av
produktionsvärdet, 36 000 MDM/år, svarade
kolbrytningen för 6 000 och järn- och stålindustrin för
10 800 MDM
Ruhrområdets industri är relativt ensidig och
domineras av storindustrin; 50 % av alla
yrkesverksamma arbetar i 190 stora företag. Ett sådant
område är känsligt för konjunkturväxlingar.
Myndigheterna i delstaten Nordrhein-Westfalen, som är
bekymrade för utvecklingen inom Ruhrområdet, anser
att detta behöver en mera differentierad industri.
Tillsammans med de kommunala myndigheterna har
därför delstatens regering sökt främja inflyttningen
av mindre industrier.
Man hoppas få in industrier för tillverkning av
konsumtionsvaror och hushållsapparater samt
bil-och flygindustri. Ruhrområdets östra, mindre
tätbefolkade delar anses lämpade för lokaliseringen
av medelstora och små industriföretag. För att
underlätta denna strukturförändring inom området
behöver man bygga ut kanal- och motorvägsnätet.
En strukturomvandling av Ruhr-industrin kan inte
genomföras annat än i etapper; omvandlingen blir
ändå svår. En strukturomvandling är likväl
ofrånkomlig (Hans Baumann i Lichtbogen h. 3 1962 s. 6).
HJ
Svensk järnhantering de tre första kvartalen
1962. Produktionen, jämförd med de tre första
kvartalen 1961, har för tackjärn vuxit från 1 263 000
till 1 355 000 t och för järnsvamp minskats från
112 000 till 104 000 t. Götstålsproduktionen ökade
från 2 612 000 till 2 661 000 t. Sammanlagda
produktionen av handelsfärdiga produkter inklusive ämnen
ökade från 1 731 000 till 1 794 000 t eller med
63 000 t.
Exporten av järnmalm minskade från 15,8 Mt till
14,5 Mt och tackjärnsexporten från 57 000 t till
25 000 t. Exporten av järnslagg ökade från 20 000 t
till 22 000 t. Exporten av handelsfärdiga
stålprodukter inklusive ämnen ökade från 448 000 till
452 000 t eller med 4 000 t.
Importen av tackjärn har ökat från 88 000 till
140 000 t, medan importen av smidesjärnsskrot
minskade från 134 700 till 25 400 t. Den totala importen
av handelsfärdiga stålprodukter inklusive ämnen
har minskat från 762 000 till 736 000 t, varav
importen av grov- och mediumplåt har minskat från
238 000 till 179 000 t.
Den sammanlagda produktionen under de tre första
kvartalen 1962 har på grund av kapacitetstillskott
ökat, jämfört med motsvarande tid 1961.
Produktionsökningen faller dock helt på första halvåret
1962 (jfr Tekn. T. 1962 s. 878), medan produktionen
under tredje kvartalet har minskat, jämfört med
tredje kvartalet 1961.
Orderingången är fortfarande svag och prisläget
har ytterligare försämrats. Utvecklingen inger oro
(enl. Järnverksföreningen). WS
1264 TEKNI.SK TIDSKRIFT 1962 H. 44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
