Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 46 - Mariner 2, av Björn Bergqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Visar sig Venus ha ett magnetfält, måste ett
strålningsbälte liknande jordens (jfr Tekn. T.
1962 s. 843) finnas runt planeten, varjämte
"norrsken" och magnetiska stormar måste
uppträda. Enligt en allmänt accepterad teori
härstammar en planets magnetfält från inre
vätskerörelser. Genom mätning av Venus magnetfält
skall man kunna sluta sig till huruvida Venus
har en smält kärna eller ej.
Mariner 2 har hittills bekräftat och vidgat de
slutsatser man har kunnat dra ur Pioneer 5:s
mätningar om magnetfältet i rymden. Det
in-terplanetariska magnetfältet verkar vara
stationärt och ha en intensitet av 5—10 gamma, med
variationer på 25 gamma. En ny erfarenhet är
att en märkbar fältkomponent vinkelrätt mot
ekliptikan existerar.
Med jonkammaren och geigerräknaren skall
elektroner, protoner, alfapartiklar samt tyngre
atomkärnor studeras. Ett väsentligt framsteg
måste anses vara nått om och när man fullt
förstår samspelet mellan dessa partiklar
inbördes och med magnetfälten.
Relativt litet är känt rörande utströmningen
av solplasma från solen, solvinden. Mätningar
med Mariner 2 skall sammanställas med
magne-tometefdata i avsikt att man skall nå ökad
kännedom om samverkan mellan solvinden och
magnetfälten. Hittills har Mariner 2 kunnat
fastslå att solplasmat är kontinuerligt och att
solvinden "blåser" stadigt med hastigheter
motsvarande partikelenergier mellan 750 och
2 200 eV, med toppar på 8 000 eV.
Rymddammdetektorn i Mariner 2 är den
första apparat som studerar det kosmiska dammet
bortom jordens närhet. Den hittills av Mariner
2 mätta inslagsfrekvensen är förvånande låg.
Banförloppet hittills
Mariner 2 sändes upp kl. 07.53 (svensk tid) den
27 augusti 1962 från Cape Canaveral. Efter 8
min och 5 s stängdes Agena-steget första
gången. Raketen befann sig då i en
"parkerings"-kretsbana på 185 km höjd med hastigheten 7,80
km/s. 24 min och 29 s efter starten tändes det
på nytt och stängdes 1 min och 35 s senare för
andra och sista gången. Hastigheten relativt
jorden var då 11,413 km/s, alltså något större
än flykthastigheten, och riktad motsatt jordens
omloppsriktning runt solen. Genom att alltså
omloppshastigheten för sonden kring solen
minskades, började sonden falla in mot solen
efter en elliptisk bana.
Sextio minuter efter starten startade
attitydkontrollsystemet på en signal från
programgivaren. Sonden vreds då på ca 90 min kring
sin tväraxel, så att vingarna ställdes vinkelrätt
mot solen, med en tillåten avvikelse av ± V20.
167 h efter start gav programgivaren order till
attitydkontrollsystemet att vrida farkosten
kring dess längdaxel så att den paraboliska
antennen kom att riktas mot jorden. Att man
måste dröja så länge med denna manöver
berodde på att jordsökaren är så känslig att den
ej kan arbeta på rätt sätt på kortare avstånd.
Under denna andra riktningsinställning hölls
sondéns längdaxel fortfarande riktad mot
solen. Man kunde befara att jordsökaren skulle
förväxla jorden och månen, men motmedel mot
detta har byggts in. Sedan jordinriktningen var
klar kopplades sondéns radiosändning över
från den sfäriska till den paraboliska antennen.
Banföljningsdata från Deep Space
Instrumentation Facility, Goldstone, Kalifornien, sänds
till Jet Propulsion Lahoratory och matas in
i en IBM 7090 datamaskin. Denna jämför den
verkliga banan med den kurs som behövs för
den avsedda passagen 16 000 km innanför
Venus. Bortåt en vecka efter starten hade
jämförelserna gett tillräcklig ledning för att en
ban-korrigerande manöver skulle kunna företas.
Utan denna hade sonden passerat oa 370 000
km på sidan av Venus.
Styrkommandon sändes natten mellan den 4
och 5 september 1962. Avståndet från jorden
var nu ca 2,4 Gm (2,4 • 109 m), medan
hastigheten relativt jorden var ca 3 km/s och relativt
solen 26,87 km/s. De i programgivaren under
ca 2 h lagrade orderna utfördes så, fig. 2, att
farkosten kl. 02.49 morgonen den 5 september
Tabell 1. Instrumentutrustning i Mariner 2
Instrument Mätobjekt [-Effektbehov-] {+Effekt- behov+} W Vikt kg
Mikrovågsradiometer Venusytans temperatur samt atmosfär 3,5 10,0
Infraröd-radiometer Venus atmosfär 2 1,25
Magnetometer Venus och rymdens magnetfält 6 2,15
Jonkammare och 3 geigerräknare Intensitet och fördelning hos laddade partiklar 0,4 1,25
Solplasmadetektor Intensitet hos
lågenerge-tiska protoner från solen 1 2,2
Rymddammdetektor Täthet, fördelning och hastighet hos kosmiskt damm 8 • 10"5 0,85
1294 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 44
Fig. 2. Manöver
för
kurskorrigering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
