Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 46 - Andras erfarenheter - Planeringen — produktionens regulator, av ag - Vitare kraftmassa, av SHl - Kolloidal aluminiumoxid, av SHl - Hindrande av kavitationsskador, av SHl - Pappersmassa med 98,5 % α-cellulosa, av HJ - Polymerisering av bensen, av HJ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyà maskiner som kan producera varor. Man kan
även minska planeringspersonalen, speciellt
bevakningspersonalen.
I ett företag, där planeringsfunktionen inte
granskats under senare år, bör dennas uppordnande
medföra en snabb rationalisering — sänkt
produktionskostnad, förbättrat uppträdande på marknaden och
friställt kapital (Curt Nicolin vid kontaktkonferens
anordnad den 27 september 1962 av
Organisations-avdelningen, Sveriges Mekanförbund). ag
Vitare kraftmassa
Enligt en amerikansk uppgift kan man öka
kraftmassas vithet från nu vanliga 90 till 94 % på
General Electrics vithetsmätare genom tillämpning av
ett nytt femstegs blekningsförfarande, CEDPD,
bestående i behandling med klor, alkalisk
hypoklorit-lösning, klordioxid, väteperoxid och klordioxid. Vid
det gängse förfarandet, CEDED, bleker man med
klor, hypoklorit, klordioxid, hypoklorit och
klor-dioxid.
Den nya metoden uppges ge lika gott resultat på
kraftmassa av barrved och lövved. Extrakostnaden
för väteperoxidbehandlingen blir 3—5 $/t massa.
Genom vithetsökningen kan man möta en nu liten
men växande efterfrågan på vit kraftmassa. Man
tror att 94 % vithet är den högsta som kan uppnås
med hittills kända förfaranden (Chemical
Engin-eering 5 febr. 1962 s. 40). SHl
Kolloida| aluminiumoxid
En ny form av aluminiumoxid, kallad Baymal, kan
Du Pont nu tillhandahålla. Den är ett vitt,
friflytande pulver vars korn är klumpar av mycket små
fibriller av AIOOH. Oxiden dispergeras lätt i vatten
till en stabil kolloidal lösning. Vid viss
koncentration och visst pH bildas ett gel bestående av ett
nätverk av fibriller. Man kan röra sönder gelet,
men detta återbildas så snart omröringen upphör.
Det är alltså tixotropt, enligt uppgift det mest
tixo-tropa material som hittills iakttagits.
Den kolloidala aluminiumoxiden är det enda
oorganiska förtjockningsmedel för vattenlösningar, vars
partiklar är positivt laddade. Därför kan fibrillerna
fastna på vtor av t.ex. glas, papper och lera vilka
har negativ laddning. Denna övergår härvid till
positiv.
Om den kolloidala lösningen av aluminiumoxid får
torka på en yta, bildas en film som är stabil vid
hög temperatur. Inga andra oorganiska ämnen ger
såvitt nu är känt sådana filmer. Den kolloidala
oxidens stora yta, positiva laddning och
filmbildnings-förmåga gör att den är ett förnämligt bindemedel
för t.ex. glasfiber, asbest, stenull och aluminosilikat.
Till skillnad från organiska bindemedel är oxiden
inte brännbar.
Man provar användning av den kolloidala oxiden
i fenolhartsbundna material, t.ex. glasfiberlaminat
och asbestlaminat. Oxiden kan dispergeras i hartset
genom målning och lär då öka dettas hållfasthet och
eldfasthet.
Kolloidal aluminiumoxid lär vidare kunna få
användning i färger, t.ex. som ett icke brännbart
filmbildande material. I latexfärger kan
aluminiumoxiden tjänstgöra som ett icke klibbande
förtjockningsmedel och som emulgeringsmedel.
Den kolloidala oxidens filmbildande egenskaper
beror på partiklarnas långsträckta form. Skikten
förblir sammanhängande vid upp till 1 000°C.
Luft-torra är de känsliga för vatten, men de blir olösliga
genom upphettning till 350°C eller till bara 50°C i
närvaro av fosfat. Färg med aluminium som
pigment och kolloidal aluminiumoxid som bindemedel
kan användas som korrosionsskydd för metaller och
har god reflexionsförmåga för värme. Motsvarande
färg med æ-aluminiumoxid som pigment uppges
vara högeldfast ocli mycket resistent mot kemikalier
(Du Pont Magazine nov.—dec. 1961 s. 8—10; Paint
Manufacture sept. 1962 s. 298). SHl
Hindrande av kavitationsskador
De ångblåsor, som bildas i mycket snabbt
strömmande eller vibrerande vätskor, kan falla ihop på
metallytor i vätskan och härvid orsaka
kavitationsskador. Sådana kan uppstå på t.ex. fartygspropellrar
och kan då ge kavitationsdeformation eller -brott,
kavitationsutmattning eller kavitationskorrosion.
Om de krafter, som uppstår genom ångblåsornas
kollaps, är tillräckligt stora, kan partiklar slitas bort
från metallytan. Understiger spänningarna
materialets sträckgräns, kan de dock vara så stora att de
ger utmattningssprickor eller avlägsnar det
skyddande ytskiktet på metallen, varvid denna angrips av
det omgivande mediet. Krafterna kan slutligen vara
så små att de endast förstör det skyddande
ytskiktet, varigenom metallen korroderar.
Kavitationskorrosion kan givetvis liksom annan
elektrolytisk korrosion hindras genom katodiskt
skydd. Ett effektivt sådant erhålls i detta fall vid
låg strömtäthet. På samma sätt kan man dock inte
hindra kavitationsdeformation eller -brott, eftersom
dessa skador har rent mekaniska orsaker. Man har
emellertid funnit att de kan minskas eller hindras,
om mycket hög strömtäthet används, t.ex. 27 A/dm2.
Orsaken till denna effekt tros vara att den vätgas,
som utvecklas vid metallytan, dämpar
kavitations-krafterna.
Vid kavitationsutmattning avlägsnas inte material
från metallytan bara genom mekanisk påverkan utan
elektrokemisk korrosion spelar också en viktig roll.
I sådana fall kan man därför avsevärt minska
angreppet genom katodiskt skydd vid låg strömtäthet.
Skador kan dock inte hindras helt och hållet
därför att kavitationskrafterna är så stora att
materialet utmattas.
För fullständigt skydd fordras en strömtäthet som
ger vätgasutveckling (Platium Metals Review april
1962 s. 57—58). SHl
Pappersmassa med 98,S % a-cellulosa
Genom förbättring av gängse framställningsmetoder
har man lyckats framställa pappersmassa med en
halt av æ-cellulosa på 98,5 °/o. Denna massakvalitet
eliminerar behovet av ett särskilt reningssteg för
borttagandet av hemicellulosa vid framställningen
av rayon.
Man tror också att den nya massakvaliteten skall
medge tillverkningen av högre kvaliteter rayon, t.ex.
för kord till bildäck (Chemical Engineering 16 april
1962 s. 73). HJ
Polymerisering av bensen
Bensen kan enligt amerikanska uppgifter
polymeriseras till parapolyfenvl, C6H5(C6H)nC0H5 genom
användning av aluminiumklorid som katalysator och
koppar(II) klorid som oxidationsmedel. Produkten
är ett brunt fast ämne, som är olösligt i
lösningsmedel. Det tål hög temperatur och sönderdelas först
vid 750—800°C. Därvid bildas bifenyl och mera
lågmolekylära parapolyfenyler (Chemical &
Engineering News 24 sept. 1962 s. 52). HJ
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 46 1302
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
