Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 47 - Andras erfarenheter - Material för lödkolvsspetsar, av SHl - Destillation av havsvatten i Kuwait, av SHl - Kristallina kolväteblockpolymerer, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
par och koppar-nickel-fosfor, har bara ca 10 %
bätlre resistens än ren koppar, men
koppar-nickel-kisel är klart överlägsen. Den är emellertid dyr,
och vinsten genom dess större livslängd motverkas
därför av priset.
En intressant och tydligen användbar metod att
minska kopparspetsars korrosion vid lödning är
användning av ett lod som innehåller ca 1 % Cu.
Sådana lod finns i handeln med eller utan
fluss-medelskärna. Genom lodets kopparhalt minskas
givetvis den hastighet varmed koppar löses (L
Bernhardt i Copper 1962 h. 14 s. 5—7). SHl
Destillation av havsvatten i Kuwait
Avsaltningsanläggningen i Kuwait igångsattes 1953
och har sedan byggts ut allteftersom behovet av
dricksvatten har vuxit. Anläggningen är nu inte
bara världens största i sitt slag utan har också de
två största destillationsenheterna i kommersiell drift.
Vid planering av verkets senaste utvidgning har
man haft tillgång till tidigare erfarenheter av
tub-förångning och expansionsförångning. Den senare
typen av destillationsapparat (Tekn. T. 1960 s. 1195)
har visat sig klart överlägsen den förra.
Expansionsförångning medger nämligen enklare
apparatkonstruktion, varigenom
investeringskostnaden blir relativt låg. Vidare fordrar en
expansionsapparat 75 % mindre golvutrymme än en apparat
med indirekt uppvärmning. I den förra apparaten
är pannstensbildning nästan helt utesluten,
varigenom underhållskostnaden blir mindre.
De två nya, lika stora expansionsapparaterna är
beräknade för en total produktion av 9 100 ms/dygn
destillat med en salthalt av högst 0,008 % samt en
ångförbrukning på 0,167 t/t destillat. Varje apparat
består av 19 effekter. Temperaturskillnaden mellan
två intill varandra liggande effekter är överallt
2,36°C (4,25°F), och i stället varierar tryckfallet
mellan två granneffekter från 115 till 535 mm HaO.
Råvatten :destillatförhållandet hölls i början vid 3:1
men har senare kunnat sänkas till 2:1 varigenom
den termiska verkningsgraden har höjts och
pumparbetet minskats.
Erfarenheten har visat att sulfatbeläggningar
börjar uppstå vid 90,5°C, och man har funnit att en
vätsketemperatur på 89,5°C ger största produktion
och den mest stabila driften. Expansionsdestillation
är möjlig bara om havsvattnet försätts med ett
effektivt antiskumningsmedel. Man använder ett
preparat betecknat PD8 varav råvattnet tillförs 5 • 10~*
% (J D Addison & R S Silver i Engineering 3 aug.
1962 s. 130—132). SHl
Kristallina kolväteblockpolymerer
En ny typ termoplaster, varav en representant nu
framställs i USA, kallar tillverkaren polyallomerer.
I själva verket är de isotaktiska (Tekn. T. 1957 s.
337) blockpolymerer av vissa kolväten varför det
nya namnet förefaller onödigt och förvirrande. Den
plast, som hittills nått tillverkningsstadiet, är en
propen-eten-blockpolymer, medan
propen-isopren-och propen-buten-l-polymerer enligt uppgift är
under utveckling. De nya termoplasterna är kristallina
och tycks ha intressanta egenskaper (tabell 1).
Särskilt propen-eten-polymeren förefaller lovande.
Sampolymerisering av eten med andra monomerer,
såsom styren (Tekn. T. 1961 s. 35), etylakrylat
(Tekn. T. 1961 s. 1159) och propen (Tekn. T. 1960
s. 403; 1961 s. 1190), har man tidigare utnyttjat för
att modifiera polyetens eller andra plasters
egenskaper. I dessa fall har dock inte stereospecifika kata-
Tabell 1. Några termoplasters egenskaper
[-Proten-eten-blockpolymer-]
{+Proten-eten- blockpolymer+} Polypropen HD-polyeten
0,906 0,89—0,91 0,942—0,960
Sprödhetstemperatur ..... ........ °C — 20 + 8 — 60 till —115
Sträckgräns .............. 0,2 0,3—0,35 0,2—0,3
Förlängning .............. ......... °/o >650 360—700 12—400
Elasticitetsmodul ......... 6 300 8 000—9 800 6 300—10 500
Hårdhet Rockwell R ...... 74 93 54
Mjukningspunkt ........... ......... °C 132 150—165 120—125
Slagseghet (Izod notch) .. .. kpm/cm2 0,3 0,06—0,17 0,17—0,7
lysatorer utnyttjats. Det gummiliknande
sampolyme-risatet av eten och propen är sålunda amorft,
medan den isotaktiska blockpolymeren är kristallinisk
(Materials in Design Engineering maj 1962 s. 17,
177). SHl
Griseofulvin — botemedel för revorm
Ett av de viktigaste framstegen inom klinisk medicin
under de senaste åren är upptäckten av ett
botemedel för revorm, en hudsjukdom som orsakas av
parasitsvampar. Man har nämligen funnit att ett
svampdödande antibiotikum, griseofulvin, taget
genom munnen under en längre tid, häver sjukdomen
i nästan alla fall.
Är 1939 beskrev engelsmannen H Raistrick ett
av mögelsvampen Penicillium griseofulvum
producerat ämne, som fick namnet griseofulvin. Det
återfanns 1946—1947 vid ICI som en jäsningsprodukt
från Penicillium janczewskii, och man vet nu att
det är
7-kloro-4,6,2’-trimetoxi-6’-metyl-gris-2’-en-3,4’-dion med formeln
OCH3
h3co
HjCO rn C
/\/CO\c/
Cl
^>co
CH—CH,
CH,
Griseofulvin är ett färglöst, neutralt, kristallint
ämne som smälter vid 218—219°C. Det är litet lösligt
i vatten och lösligt i t.ex. butylacetat, metanol,
kloroform och dimetylformamid. Det är aktivt mot
många svampar oftast i mycket låg koncentration
men inte mot jäst och svampar tillhörande
ordningen Oomycetes. Det är mycket litet eller inte alls
giftigt för djur och högre växter.
Griseofulvin användes först kommersiellt som
medel mot växtsjukdomar, men 1958 fann man vid
djurförsök att det är effektivt även mot
svampsjukdomar hos djur och det dröjde sedan inte länge
förrän man började använda det också vid
behandling av människor. Härvid har man funnit att den
sjukdomsalstrande svampen kan påvisas även efter
en betydande behandlingstid. Detta visar att
griseofulvin inte dödar svampen utan bara hindrar dess
fortplantning.
I en brittisk fabrik framställs griseofulvin genom
nedsänkt jäsning under luftning med en speciell
svampkultur, erhållen genom mutation av en
naturlig ras. Näringsvätskan innehåller majsstöpvätska
till 0,2 % N, vidare 7,0 % laktos, 0,8 % krita,
0,4 % KH2POt och 0,15 % KC1.
Griseofulvinet utvinns ur en filterkaka av mycelium
eller den intorkade mäsken genom extraktion med
aceton. Den härvid erhållna, färgade produkten, som
har 90—-95 % renhetsgrad, renas till färglöst
griseofulvin med minst 99 % renhetsgrad (R S C Aytoun
& A P Best i Industrial Chemist mars 1962 s. 107—
112). SHl
1318 TEKNI.SK TIDSKRIFT 1962 H. 44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
