- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1871-1920. Jubileumsskrift utgiven med anledning av tidskriftens 50-åriga tillvaro /
31

(1871-1962) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EL EKTROTEKNIK

Den moderna elektrotekniken är — åtminstone vad starkströmstekniken beträffar
— så godt som helt och hållet ett barn av det sista halvseklet. Visserligen var den
teoretiska grunden för densamma till stor del redan tidigare lagd genom framstående
forskares arbeten — icke minst genom H. C. örsteds upptäckt av sambandet mellan
elektricitet och magnetism, av vilken vi i dagarna firat 100*årsminnet — men elektri*
citetens enastående snabba och lysande utveckling från mer eller mindre teoretiska
spekulationer till praktiska resultat av en oanad betydelse faller som sagt nästan helt
och hållet inom de senaste 50 åren.

Redan på ett tämligen tidigt stadium började elektrotekniken skiljas i två olika
grenar, starkströmsteknik och svagströmsteknik, och en rätt tydlig gräns går alltjämt
mellan dessa båda områden av elektrotekniken, ehuru de naturligtvis grunda sig på
samma lagar och hava mycket gemensamt. Det torde vara onödigt att här närmare
definiera de båda begreppen, vilkas betydelse väl är allmänt känd, blott så mycket
må framhållas, att inom starkströmstekniken är det energien — dess alstring, över»
föring och transformering — som är det väsentliga, och energien i en eller annan
form är det yttersta målet för starkströmstekniken; i svagströmstekniken är åter en er*
gien endast ett medel, ändamålet är överföringen av meddelanden i tal, skrift eller bild.

För att nu börja med starkströmstekniken så kan man säga, att den vid 1870*
talets ingång knappt existerade. Man kunde visserligen framställa rätt starka ström*
mar, men några större effektbelopp kunde det icke bliva tal om, ty för strömmens
alstring användes egentligen blott galvaniska staplar, och man hade ännu ej lärt sig
att med verkligt praktiskt resultat framställa elektrisk energi av mekanisk och vice
versa. Såväl generatorer som motorer hade visserligen tidigare konstruerats, men de
voro dock ännu att betrakta mest såsom leksaker. Dock uppfanns den första verk*
liga induktorn, den s. k. cylinderinduktorn, redan 1851 av Siemens, och Grammes före*
gångare Pacinotti uppfann sin ringinduktor redan 1860. Den dynamoelektriska prin»
cipen, som varit av en sådan ofantlig betydelse för elektrotekniken, framlades först
av Siemens i Tyskland 1867 och några månader därefter av honom och Wheatstone
inom Royal Society i London.

Först 1870 började emellertid utvecklingen på allvar, i det att Gramme då upp*
fann sin berömda ringinduktor. Gramme var då anställd vid en fabrik benämnd
Alliance, som upptog och vidare utarbetade typen.

Grammes patent offentliggjordes i Sverige 1873 i Teknisk Tidskrift såsom »Elektro*
magnetisk apparat för åstadkommande av kontinuerliga strömmar». Ringen beteck*
nas här som en »roterande elektromagnet». Fig. 1 visar patentritningen samt fig. 2
det kommersiella utförandet av maskinen.

Grammes uppfinning upptogs och utvecklades av en hel del olika tillverkare, som
även delvis modifierade densamma. En beaktansvärd modifikation var den av v.
Hefner*Alteneck uppfunna s. k. truminduktorn, vilken numera på grund av sina
företräden så godt som utträngt den ursprungliga Grammeska ringinduktorn. Under
denna tid experimenterade man för övrigt på många sätt för att förbättra likströms*
generatorerna, och åtskilliga olika typer av induktorer, magneter etc. framkommo.

Redan i början av 70*talet gjordes försök med kraftöverföring, varvid man arbe*
tade med kraftbelopp av 1 hk. och med en verkningsgrad av c:a 50 %. Den första

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:09:43 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/50ar1920/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free