Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
CARL A. ROSSANDER
verk byggdes, likväl otvivelaktigt är den första i Sverige i detta avseende. Verket
drevs med vattenkraft och lämnade till en början ström till 15 båglampor i staden.
Systemet var Thomson*Houston med likströmsbåglampor om 6 amper, som vid en
senare utvidgning kopplades 35 i serie vid en total spänning av inemot 1 600 voit.
Efter Härnösand kommo Örebro, Växjö, Filipstad, Arboga och Östersund, i vilka
städer överallt elektricitetsverk anlades under 80*talet.
Under 1880*talet bragtes även ackumulatorbatterierna till praktisk användning.
De grundläggande försöken gjordes av Ritter samt Planté redan på 1850*talet. Den
första egentliga användningen av ackumulatorbatterier förekom emellertid vid kon*
gressen i Paris 1881, där ett batteri av Fauré visades, som
lämnade c:a 100 amp.»timmar vid c:a 80 voit.
Ackumulatorbatterierna hava sedan, ehuru de ej under*
gått några väsentliga förändringar, vidare utbildats och hava
som känt fått en ofantlig betydelse ifråga om likströmsan*
läggningar, såsom vid kommunala elektricitetsverk, s. k. block*
stationer, etc.
Ett annat mycket viktigt framsteg under 1880*talet var
konstruktionen av transformatorer. Redan långt tidigare hade
man framställt växelströmmar av hög spänning genom Rhum*
korffs rulle (1851), vilken i princip ingenting annat är än en
transformator. De första transformatorerna för praktiskt bruk
konstruerades emellertid av Gaulard och Gibbs och före»
visades vid utställningen i Turin 1884. Desamma kallades
först »sekundära generatorer». I fig. 3 visas en bild av dessa
första transformatorer.
Till en början kopplades transformatorerna i serie, men
snart lärde man sig att koppla dem parallellt, och därmed
var egentligen uppslaget till högspänningsöverföringen givet.
Ytterligare må i detta sammanhang omnämnas de första
försöken med elektriska spårvagnar. Det allra första försöket
härmed synes vara gjort av Siemens &. Halske vid utställ*
ningen i Berlin 1879 (se fig. 4). Strömtillförseln skedde här
medelst tredje skena. Banan var 300 meter lång, och vagnen rymde 24 personer.
Ett viktigt framsteg var när banan till Lichterfelde vid Berlin togs i bruk 1881.
Ström tillfördes här medelst släpkontakter genom de båda ordinarie skenorna. Hjulen
voro isolerade från axeln, men skenorna vilade utan särskild isolering på de vanliga
syllarna. Spänningen var 165 voit. Banan var först 2,5 km, sedan 7 km lång, och
vagnarna rymde 26 personer.
Den första elektriska utställningen i Sverige hölls troligen i Göteborg 1885. Ett
flertal svenska och utländska tillverkare av maskiner m. m. voro härvid representerade.
Av de svenska firmor, som ännu finnas kvar, må här nämnas:
Edv. Andrén & Co., Göteborg.
Elektriska Aktiebolaget (sedermera Asea), Stockholm.
Elektriska Byrån (sedermera Luth 6. Rosén), Stockholm.
L. M. Ericsson, Stockholm.
Maskinerna normerades då som »60 lampors dynamo», »100 lampors dynamo» etc.
I Teknisk Tidskrift för 1885 talas i samband med utländska elektricitetsverk om
»dessa väldiga maskiner, som mata 1 600 glödlampor».
I fig. 5 visas en illustration av Westinghouse^ elektriska central i Trenton 1888.
Fig. 3. Gaulard G, Gibbs
transformator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
