- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1871-1920. Jubileumsskrift utgiven med anledning av tidskriftens 50-åriga tillvaro /
72

(1871-1962) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72

W. HÖK

het var att få redarnas tillstånd att använda det nya materialet. Det var ju starkare
än järn, och det medgavs därigenom tunnare materialdimensioner, vilket resulterade
uti lättare fartyg som lastade mera, men — och det fanns även där ett men — det
stod ej fukt och sjövatten närmelsevis så väl som järn. Det rostade upp fortare och
fordrade sålunda ett bättre underhåll. Den som var med på den tiden vet hur det
ständigt debatterades fram och tillbaka om vilka delar av fartygsskrovet, som själv»
fallet måste bibehållas av järn, och vilka som av nåder skulle kunna få göras av stål.
Alas, liksom i nästan varje liknande fall slutade striden mellan järn och stål med
seger för det nya materialet. Segern närmade sig med snabba steg, som tiden led,
men den blev först avgjord, då stålet efter flera års strider nedgick i pris under jär»
net, och den vanns ej fullständigt förrän den dag, då järnverken helt och hållet upp»
hörde att tillverka järn för skeppsändamål. Då var det givetvis slut med redarnas
motstånd. En annan strid, som pågick samtidigt, var huruvida stålfartyg skulle hop»
nitas med järn» eller stålnagel, och jag tror att någon enighet härutinnan har ej vun»
nits ännu i denna dag.

Samtidigt med införandet av stål för skeppsbyggnadsändamål kom den andra
stora omvälvningen, nämligen trippelexpansionsångmaskinen. Den första av dessa
konstruerades av Kirk i Glasgow omkring 1881. Ångtrycket, som 1870 varit om»
kring 65 lbs pr kvtum i förening med en kolförbrukning av cirka 2 l/t lbs per häst»
kraft, hade gradvis ökats till 90 à 100 lbs mot slutet av 70»talet, och i början av
80»talet byggdes kompoundångmaskiner för ända till 120 lbs ångtryck i förening med
en utlovad kolförbrukning av 2 lbs ända ned till 1 lbs per hästkraft per timme.
Vid denna tidpunkt uppträdde då Kirk med sin visserligen något dyrare trippel
ångmaskin för 150 lbs ångtryck, utlovande en kolförbrukning av 1,6 lbs per häst»
kraft per timme. Striderna omkring denna maskinella nyhet blevo dock ej så häftiga
som mellan järn och stål, och redan 1885 var trippelångmaskinens fördelar så väl
förstådda i redarekretsar, att jag ej vet av någon, som därefter, åtminstone i och för
framdrivandet av större sjögående fartyg, föredrog den vanliga kompoundångmaskinen.

Efter denna tid, då man något så när hunnit att hämta sig efter de omförmälda
stora förändringarna, som gjordes i början på 80»talet, kom i slutet på 80»talet eller
i början på 90»talet, om jag minnes rätt, kvadrupelexpansionsångmaskinen med 4
vevslängar, arbetande med 200 lbs tryck och därutöver. Denna maskintyp har dock
ej haft närmelsevis samnia epokgörande inflytande på utvecklingen som trippelex»
pansionsångmaskinen. Den är dels dyrare än denna och dels är dess ekonomi en»
däst så obetydligt bättre, i synnerhet sedan trippelexpansionsångmaskinens föresprå»
kare höjde ångtrycket till 180—190 lbs per kvadrattum, att någon särskild fördel att
använda den dyrare kvadrupelångmaskinen finnes endast i vissa väl avvägda fall.

Vid detta stadium stannar i stort sett utvecklingen av den vanliga sjöångmaskinen.
Visserligen sades det, strax efter det trippelångmaskinen gjorde sitt intåg, att patent
uttagits på ångmaskiner med ända till 50 cylindrar, men dessa abnormiteter hava
dock ej ännu låtit höra av sig.

Som ångtrycken ökades för att åstadkomma ekonomiska ångmaskiner måste naturligtvis
ångpannorna,som alstrade den för maskinerna behövliga ångan, också undergå förändring.

Den s. k. skotska ångpannan, som redan fanns till 1870, finnes ännu i denna
dag och användes nästan uteslutande uti handelsmarinen som ånggenerator. Den är
dock nu gjord av stål av betydande tjocklek samt är försedd med korrugerade eld»
städer och särdeles effektiv stagning för att kunna motstå det numera höga ång»
trycket, som vanligtvis ligger mellan 180 och 200 lbs per kvtum, men som dock
undantagsvis uppgår till 225 à 250 lbs per kvtum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:09:43 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/50ar1920/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free