- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1871-1920. Jubileumsskrift utgiven med anledning av tidskriftens 50-åriga tillvaro /
82

(1871-1962) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

AXEL EKWALL

tillgång på inhemskt bränsle velat göra sig mindre beroende av bränsleimporten och
i möjligaste mån använda vattenkrafttillgångar eller stora bränslebesparande ångcentral
ler för minskning av bränsleförbrukningen. Vid en modern ångcentral och elektrisk
bandrift kan man nämligen komma ned till en kolförbrukning, som är hälften till
tredjedelen av vad som förbrukas av ånglokomotiven vid samma trafik. De elek*
triska lokomotiven kunna vidare byggas med betydligt större dragkraft än ånglokomo*
tiven, varigenom tåghastigheten även i stigningar kan hållas väsentligt större än vid
ångdrift. Dessutom sparas personal icke endast på lokomotiven utan också vid kol*
ningsstationer och vattningsställen, varjämte järnvägarnas transportförmåga ökas ge*
nom att lokomotivbränsle ej behöver med dem framforslas. En banas trafikkapacitet
blir sålunda väsentligt ökad genom elektrifiering, och man undviker därigenom stora
kapitalutlägg för dubbelspårsbyggnader, om elektrifiering utföres. Då kol kostnaderna
även framdeles synas bliva relativt höga, och personalkostnaderna vid järnvägarna ten*
derå att växa proportionsvis hastigare än andra utgifter, skulle härav följa bestående
höga tariffer. En allmän elektrifiering torde emellertid visa sig bliva det effektivaste
medlet att bringa järnvägarnas ekonomi in på sundare banor och utveckla deras trafik.

Landsvägar.

Landsvägarnas betydelse har under 50*årsperioden ej ökat i samma takt som järn*
vägarnas och detta givetvis på den grund, att den genomgående landsvägstrafiken nådde
sin största intensitet under tiden närmast före järnvägsbyggandet. Landsvägsnä*
tet i Sverige, vars längd år 1870 var omkr. 5 700 nymil, har till år 1920 dock ökats
till omkr. 6 430 nymil. Denna utsträckning av vägförbindelserna har huvudsakligen
skett för kolonisering av förut glest bebyggda landsändar.

Genom automobilens framträdande har emellertid landsvägstrafikens betydelse
avsevärdt ökats, särskilt under de sista tio åren. Arbetsfördelningen i transporthän*
seende mellan väg och järnväg börjar därför numera förskjutas något till landsvägs*
trafikens förmån. Såväl personbefordran som godstransport kan nämligen med större
fördel äga rum med bilar även vid avsevärda distanser, särskilt då fråga är om för*
bindelser med platser, som icke äro belägna i omedelbar närhet av järnväg, ty då för
transporter till järnvägsstation måste anlitas fordon, är det i många fall fördelaktigare
att använda biltransport direkt till bestämmelseorten. Det är därför sannolikt, att
byggandet av förut påtänkta sekundärbanor kommer att ersättas med förbättring av
landsvägarna för biltrafik. Till fördel för landet kan därigenom kapitalbehovet för
järnvägsbyggnader minskas.

Vägbyggnadstekniken har under det sista halva århundradet successivt utvecklats.
En modern vägs lutningsförhållanden och krökningar äro sålunda utförda på ett för
trafiken lämpligare sätt än förr, varjämte, i den mån fordonens lastförmåga ökats,under*
grunden och vägbanan måst göras avsevärdt bättre än på tidigare anlagda vägar. Sär*
skilt måste man nu för tiden ägna synnerlig uppmärksamhet åt att själva vägbanan blir
väl utförd på ett riktigt sätt, enär biltrafiken åstadkommer svåra skador på vägytan,
om materialet kan sugas upp av bilarnas gummiringar. En fastare beläggning av sten
eller av makadam, med bindeämne för de finare materialierna, har därför mer och mer
börjat användas på starkt trafikerade huvudvägar. Ett rationellare underhåll med
ständig tillsyn och snabb reparation av uppkomna skador i vägbanan har visat sig vara
till fördel både för vägunderhållet och trafiken.

Järnvägs* och vägförbindelsernas ökade betydelse har givetvis även framkallat
anspråk på förbättrade broförbindelser. För femtio år sedan byggdes de flesta broar,

Broar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:09:43 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/50ar1920/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free