Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het och sträfvan detsamma, som tänkaren och den i
lifvet handlande menniskan, nämligen slägtets
förädling och gradvisa höjande, om han än på olika väg
söker nå detta mål? Hafva icke alla i syfte det
absoluta, som är ett och helt, om det än af oss uppfattas
ibland såsom del högsta sanna, ibland såsom det goda
eller sköna, likasom det realiseras uti begreppet,
handlingen eller den yttre formen. — Men vi vilja närmare
ingå på ämnet. Hegel har anmärkt om Sokratis död
att den är det värdigaste ämne för tragisk
behandling, just derföre att de begge parterna, domstolen
och den vise, hvardera från sin synpunkt hade rätt.
Denna tragiska konflikt mellan tvenne personligheter
(hvilken enligt vår tanke är oändligen mera lämplig
för artistisk behandling än någon olycklig menniska,
som slag på slag nedergöres af det tragiska fatum
eller slumpens opåräknade anfall) återfinnes just i den
moderna tendensromanen. Det är här samhället som
spelar domstolens och individen, som inträder i
Sokratis rol. Begge hafva rätt: samhället vill bibehålla och
försvara okränkta sina engång antagna och
sanktionerade institutioner; men individen reser sig emot
dem, emedan de, enligt hans öfvertygelse, våldföra
och hindra hans naturliga rättigheter såsom menniska.
Det är individen här, likasom Sokrates i den forntida
tragedien, som dukar under; men han dukar under
för en idé, hvilken, om den är sann, genom hvarje
martyr erhåller ett friskare och kraftigare lif. Är nu
detta ämne ovärdigt poetisk behandling, så veta vi
sannerligen ej hvar en konstnär skall hämta ett sig
och konsten värdigt stoff. — De sociala konflikterna
gifva icke blott anledning till tragisk behandling, man
lär väl svårligen finna något tacksammare ämne för
snillet att i humor upplösas. De många i
verkligheten framträdande förvändheterna och dårskaperna
torde väl värdigare beles än diktade löjligheter och
futtigheter. Svårare blir det för den lyriska poësien att
bearbeta politiska och sociala frågor: de blifva der *)
för abstrakta och sakna åskådlighet; men i romanen
*) Såsom i Herwegh’s så mycket både enthusiastiskt
prisade och bittert fördömda dikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
