Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Termitsamhällets moral - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 TERMITSAMHÄLLETS MORAL
de arbeta aldrig i fria luften. Skola de gnaga igenom en
stock, en bjälke eller ett träd, angripa de föremålet
inifrån och respektera målningen eller barken.
Människan anar intet, märker aldrig ett enda av de
tusentals spökväsen som hemsöka hennes hus, som myllra
inne i väggarna och icke giva sig till känna förrän i
bristningens och olyckans stund. Kommunismens
gudar bliva här till omättliga molokar. Ju mer man ger
dem, desto mer begära de; de upphöra icke att kräva,
förrän den angripne är i grund slagen och hans olycka
bottenlös. Det fruktansvärda tyranniet, som saknar
motstycke hos människorna, där tyranniet dock alltid
är till någras fördel, gagnar här ingen. Det är namnlöst,
ofrånkomligt, utbrett, samfällt, ogripbart. Det
märkvärdigaste och mest oroande är att det icke utgått
färdigt ur en naturens nyck. Dess stadier, som vi kunna
återfinna allesammans, visa att det inträtt småningom
och att de arter som förefalla oss mest civiliserade också
tyckas vara djupast försänkta i ömkligt slaveri.
Alla uttömma sålunda dag som natt ständigt sina
krafter på en mängd bestämda, olikartade och
komplicerade uppgifter. Endast de vidunderliga,
vaksamma, resignerade och i vardagslivets bestyr så gott som
onyttiga soldaterna bida i sina svarta kaserner farans
stund, då de skola offra sina liv. Disciplinen tyckes vara
hårdare än karmeliternas eller trappisternas, och den
frivilliga underkastelsen under lagar och föreskrifter,
vilkas ursprung man icke känner, är så stor, att ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
