Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödet - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖDET
101
Mänsklighetens skönaste moralbud äro alla grundade
på den tanken att man måste strida och lida för att rena
sig, höja sig och fullkomnas, men intet försöker förklara
varför det är nödvändigt att ständigt börja om.
Varthän går då, i vilka oändliga djup försvinner sedan
evigheter utan gräns det som stått upp inom oss och icke
lämnat något spår efter sig? Om världssjälen är
suveränt vis, varför har den då velat dessa strider och
lidanden, som aldrig lett till något resultat och följaktligen
aldrig skola leda till något? Varför har den icke från
början inställt allt på det fullkomningens stadium, dit
vi tro att det syftar? Är det för att vi måste förtjäna
vår lycka? Men vilken förtjänst kunna väl de hava som
strida och lida bättre än sina bröder, då ju den kraft
eller den dygd som besjälar dem är deras, blott emedan
en yttre makt utrustat dem lyckligare än andra?
Tydligen är det icke i termitsamhället vi skola finna
svar på dessa frågor. Men det är redan mycket, om det
hjälper oss att framställa dem.
II.
Myrornas, biens, termiternas öde, så litet i rummet,
men nästan utan gränser i tiden, är i förminskad skala
ingenting mindre än vårt eget öde, som vi ett ögonblick
hålla i vår hand, sådant århundradena danat det.
Därför är det nyttigt att forska i det. Deras lott varslar om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
