Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödet - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I02
ODET
vår egen, men har denna lott trots miljoner år, trots
dygder, hjältemod, offer, som bland oss skulle kallas
beundransvärda, väsentligen förbättrats? Den har
vunnit en viss fasthet och trygghet mot vissa faror, men är
den lyckligare, och svarar den ringa lönen mot den
oändliga mödan? I alla händelser är den alltjämt ett
hjälplöst beroende av klimatets minsta nyck.
Vartill syfta dessa naturens erfarenheter? Vi veta det
icke, och naturen själv synes icke veta det, ty om den
hade ett mål, skulle den ju ha lärt sig att nå det under
den evighet som går före vårt korta ögonblick, eftersom
den evighet som förestår torde få samma värde eller
vidd som den förflutna, eller rättare eftersom de båda
utgöra endast en, vilken är ett evigt nu, där allt som
icke har blivit uppnått aldrig heller skall bliva det.
Vilken än våra rörelsers varaktighet och räckvidd må vara,
stå vi orörliga mellan två oändligheter, alltid på samma
punkt i rummet och tiden.
Det är puerilt att fråga sig varthän tingen och
världarna gå. De gå ingenstädes, och de hava hunnit fram.
Om hundra miljarder sekler skall läget vara detsamma
som i dag, detsamma som det var för hundra miljarder
sekler sedan, detsamma som det varit alltsedan en
begynnelse, vilken för övrigt icke existerar, och som det
skall förbliva till ett slut, som lika litet existerar. Det
kommer icke att finnas varken något mer eller något
mindre i det fysiska eller psykiska universum. Allt vad
vi kunna förvärva inom alla vetenskapliga, intellek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
