Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Weibsbilder seind um ihren Leib und Ehren auf des
Königs löblichen Befehl unverletzet geblieben».
Men om kvinnorna i Wurzburg lämnades
oantastade, så var det icke fallet med de skatter, som där
påträffades: proviant och ammunition, guld och
silf-ver och kontanta penningar, präktiga hästar i det
furst-biskopliga stallet och härligt vin i källaren. Det var
efter dylika framgångar i vinlandet Franken, som Adler
Salvius kunde beskrifva huru »Finnepojkarna», som
»i Lifland fått nöja sig med vatten och mögladt
bröd», nu »gjorde kallskål i stormhatten med vin och
semla».
Lillie blef, efter hvad som sades, icke lottlös;
det uppgifves, att hans andel af segerbytet i Wurzburg
uppgått till 80,000 rdr. Af konungen, som nu
hyllades såsom hertig af Franken, fick han i förläning ett
gods på det Wtirzburgska området — sedermera
utbytt; längre fram blef han öfverkommendant på
slottet i Wurzburg. Nu följde han Gustaf Adolf till
Mainz. Där var han med vid stormningen den 12
december, men hans krigarbana, som börjat med så
mycken heder, var här nära att blifva för alltid af bruten.
En kanonkula tog bort hans ena ben, och den
28-årige öfversten blef invalid för lifstiden. Någon tid
efteråt finna vi Lillie dock åter i fält, och det
berättas, att han, när i en ny drabbning det träben, som
ersatt hans bortskjutna ben, träffades af en kula, helt
kallblodigt yttrat: »Det var väl det andra benet, du
mente!»
Efter olycksdagen vid Mainz var Lillie emellertid
för den närmaste tiden urståndsatt att deltaga i fält-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
