Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Baners advokat, äfvenså skymford efter tidens sed:
motparten vore »calumnianter» och »äreskämmare»,
»som tydde skrifterna så, som den onde i fordomtima
tydde bibeln». — En del af dessa argumenter voro
lätta att gendrifva, andra icke. Men man undgår icke
att märka, att uppgifternas sanningsenlighet är större
på den Lillieska sidan. Efter långvarig skriftväxling
föll den 7 maj 1670 hofrättens dom i arfstvisten till
Banérs förmån.
Motparten utverkade dock genast »beneficium
revi-sionis». För de Lillieska arfvingarna blef det nu
hufvud-saken att kunna bevisa Banérs »malitiosa desertio» af
sin hustru. Kunde det ådagaläggas, att en sådan ägt
rum, så voro de ock rätta arfvingar. Ett viktigt stöd
för denna uppfattning af hans afvikande i Maria Skyttes
sällskap ägde de i Banérs eget ofvan anförda yttrande
till riksråden Kurck och Sparre. Att få dessa män
hörda såsom vittnen i målet blef därför föremål för
deras ifriga åstundan under den följande delen af
rättegången. Banér däremot bestred detta och ansåg dem
som jäfviga, »testes incompetentes». Han förnekade
äfven sanningen af hvad som uppgifvits rörande hans
svar. De ansökningar, som härom ingåfvos, ledde icke
till något resultat. Ännu fem år efter hofrättens dom
förnyades arfvingarnas framställning härom, men frågan
förblef oafgjord. Målet synes hafva råkat i glömska
och torde ej hafva kommit till slutligt afgörande. Båda
parterna kunde också hafva nog af lifvets goda, utan
att behöfva processa.
Var Katarina Lillie själf utan skuld i den
äktenskapliga osämja, som kastade så djupa skuggor öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
