Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärtat kärt var. Dock likväl», tillägger han, »förrän
jag det uppbrände, hafver jag utaf brädden, som intet
var något uppå skrifvet, skurit en liten rispa, hvilken
jag själf skall uti ett stycke taft insy och sedan på
min arm binda. Icke fördenskull att jag befruktar,
att jag eljest skulle förgäta min hjärtans syster (hvilket
aldrig sker), om jag icke dagligt hade något, som mig
om min kära syster påminte, men på det jag dock
den hugnad måtte ha, att jag dagligen hos mig drager
det, som min kära syster i sina händer hafver haft.»
Det är ju ett stycke af det allra finaste
gammalfranska chevalerie midt under 30-åriga kriget! Men
det är mer än en riddarromantik, som använder
1600-talets uttryckssätt. Stämningen och tankarna kunna
höra hemma i alla tidsåldrar. Dessa äro »naturens
stereotyper», säger Frithiofs-sagans författare till svar
på förebråelsen för den sentimentala tonen i Frithiofs
och Ingeborgs »Afsked».
Huru länge Thure Bielke bar på sin arm det af
honom själf gjorda armbandet med det dyrbara minnet
af hvad fru Margareta haft i sin hand, därom förmäler
historien intet. Hans vemodiga afskedsbref slutar
liksom Henrik Horns med visans ord:
»Ade, ade, ade, till tusende godnatt,
Intet förglömmer jag resten.»
Och sedan drog han i kriget. 1635 finna vi
honom såsom öfverste för ett kavalleriregemente, 1641
blef den högättade krigaren riksråd och samma år
ingick han äktenskap med — Anna Banér. Ingen
vet, huru länge Margareta Boijes bild dröjde kvar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
