Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från belägringen af Breisach, där den ryktbare
fältherren enligt Forbus’ ord »hade en stor dessein
före», skickades denne med ett uppdrag till svenska
regeringen. Det var en anhållan om förstärkning för
hertigens krigsföretag. Forbus kom till Sverige sent
på hösten 1638, nu en man med stadgadt
krigarerykte och med anspråk på att få någon vedergällning,
enligt tidens sed, för tjänster, som han under kriget
gjort sitt fädernesland. Den »högloflige kongl.
förmyndareregeringen», som Forbus skyndade att
uppvakta, var ej så fort färdig med svaret till hertig
Bernhard; och medan den funderade på saken,
slutade den store krigaren sin ärofulla bana på våren
1639.
Hans sändebud i Sverige hade dock icke rest
förgäfves.
»Eftersom den högloflige regeringen benådade
mig med några gods uti Finland», berättar Forbus,
»befallte de mig, att jag skulle som snarast draga dit
och bese godsen; sedan kunde jag komma igen, så
ville de aflarda mig med godt svar till H. Fursti.
Nåde igen. Därmed reste jag till Finland och besåg så
mina gods, som mig voro nådigt donerade. Godsen
behagade mig väl; och kom jag så till min kära
hustru. Hon behagade mig tio gånger bättre. Därmed
så talte jag henne till, bad henne, om hon hade lust
taga emot en sådan smutsig, arm kavaljer som jag
vore, så ville jag lefva och dö med henne. Hon var
väl hård uti begynnelsen; men dock lät hon som en
höflig och from dam öfvertala sig och tog emot mig,
smutsige knekt. Därmed när jag hade ja, skyndade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
