Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om konung Kristian IV af Danmark och hans
politiska hållning mot Sverige har Forbus uttalat den
förmodan, att »honom är icke alldeles till troende.
Gud gifve oss lycka i Tyskland», tillägger han, »sa
vilja vi med Guds milda tillhjälp komma tillrätta med
honom. Dock, Gud förlänar hvad oss nyttigt är». Det
krig, som slöts med freden i Brömsebro, visade, att
Forbus såg saken riktigt.
I norra Tyskland skildes de båda reskamraterna,
som enligt Forbus’ ord »hade varit som bröder på
vägen och haft godt compagnie af hvarandra». I
början af resan hade Forbus varit ängslig för den unge
grefvens hälsa. »Han är intet van, skref han, vid
sådana svåra resor, som han nu gör; han vill gärna
ligga och dassa i sängen om morgnarna, men nu
börjar han bli van. Gud ske lof, sedan vi kommit utom
Sverige, har han haft god aptit och får nu en god
färg igen.» Han tillägger: »Han är för Gud ett godt
barn. Det tör fuller bli ett lejon utaf, som kan göra
fäderneslandet stora tjänster.» —Karakteristiken saknar
icke sitt intresse, ehuru »lejonets tecken» förvisso icke
är det, under hvilket Magnus Gabriel de la Gardie är
känd i Sveriges historia.
De la Gardie fortsatte sin studieresa till Holland,
och Forbus begaf sig åstad att uträtta sitt egentliga
ärende att söka upp fältmarskalken Johan Banér. Han
sökte förgäfves den store fältherren i Hildesheim, som
denne kort förut lämnat, och där han efter träffningarna
vid Fritzlar tagit del i det gästabud, vid hvilket han
enligt det gängse, ehuru obestyrkta ryktet skulle ha
blifvit förgiftad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
