- Project Runeberg -  Svenska bilder från sextonhundratalet. Anteckningar ur gamla papper /
110

(1896) [MARC] Author: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Slutligen tröt tålamodet alldeles. Efter upprepade
stränga befallningar att återvända hem, heter det:
»Där så vore, att du denna min ordre icke ville följa,
så vill jag samt min k. hustru intet veta af dig mer; ej
heller kan du dig mer på oss förlåta . . . Vill du ställa
dig ohörsam, som du härtill gjort hafver, så stånde
du ditt eget äfventyr. Förty våra medel äro icke nu
mer så, att vi kunna hålla dig i främmande land att
intet godt lära.»

Så talade den faderliga myndigheten, fogligare
måhända, än man skulle ha väntat af en gammal
krigsbuss på 1600-talet. Men det moderliga bekymret
gaf sig luft i ett smärtans anskri och i lidelsefullt
straffande ord. »Gud förlåte dig, att du så slår alla
trogna förmaningar utur sinnet!», skrifver hon,
erinrande om, att det är honom själf »till största skada
och mig till sorg och hjärtans bedröfvelse». Utan
medkänsla skall ingen läsa fru Margaretas stränga
bannbref till hennes förlorade son (juli 1652): »Du
har tagit dig före», skrifver hon, »att du nu i
halft-annat år icke har skrifvit oss mera än ett bref, och
vi hafva icke visst, livar i världen du har varit. Vi
hafva skrifvit på alla orter, och aldrig varit värda att få
en bokstaf igen; så jag väl klaga må, att jag icke
allenast är förgäten, utan slätt föraktad af dig, där jag
dock är din moder och så svårt dig burit under mitt
hjärta, och sedan i största elände med ve och
fattigdom dig så vidt bragt hafver . . . Hvad otacksamhet
min käre man, den du och din broder med all
förtjänt rätt väl må kalla far, tillräknar sig af dig, kan
jag intet med penna skrifva . . . För hvad han har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:54:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tesvebild/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free