Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i detta bibliotek troget bevaras, härstammar direkt från
Francesco Maria Santinelli och skulle utom sin
fäderne-ärfda titel, om han så ville, äfven kunna bära titeln
marchese Santinelli.
* *
Med glädje hälsades icke Kristinas återkomst till
Italien efter dådet i Fontainebleau. Ryktet därom hade
hastigt spridt sig, och omdömena öfver hennes hand
lingssätt voro ej de blidaste. I de flesta italienska
handskriftssamlingar, där papper rörande Kristina blifvit
bevarade — och man söker sällan förgäfves dylika —
finner man afskrift af ett bref till »Accadémia
umoris-tica» i Rom, undertecknadt Cornelio Capironi och
dateradt Paris den 15 nov. 1657. Det utgör en
förbittrad anklagelse mot drottning Kristina. Hon nämnes
där »en drottning utan rike, en furstinna utan
undersåtar, frikostig utan att äga ett öre». Det heter vidare, att
hon ville lägga sig i politiken, utan förstånd på
stats-saker, och ingifva förskräckelse, utan att äga någon makt;
hon vore en nyblifven kristen utan kristen tro;
slutligen »en människa, som arbetade på sin egen
undergång och som låtit världen inse, att det fordras mera
dygd och större skicklighet för att lefva som enskild
person i södra Europa än att vara drottning i den
kalla norden». Ironiskt slutar brefvet med en önskan,
att den »humoristiska akademien» ville pröfva
giltigheten af dessa anklagelser. Skulle akademien vilja
gifva drottningen rätt, så borde den uppträda till hennes
försvar. »Det är riddersmäns plikt», heter det, »att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
