Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera skäl förebrådde hon sin make, att han skickade
anvisningar på betalningsmedel, utan att veta om
sådana funnos, och att han gjorde affärer i hennes
namn utan att därom gifva underrättelse.
»Gud vet huru min hjärtans herre», skrifver hon
i ett ampert bref, »kan ge sedlar och då inte först
fråga efter, om det också finnes. . . Och aldrig får
jag veta af någonting, utom det som plågar och
be-dröfvar mig.» Målande för hennes uppretade
sinnesstämning äro följande ord: »Om jag icke i går hade
fått bref, så hade jag sannerligen satt mig till häst
och dragit rätt till skogs och tagit emot hvem jag
först hade sett.»
Alldeles obefogade torde grefvinnan Julianas
förebråelser mot grefve Axel ej hafva varit. Han satt i
ro i sin fattigdom i Reval, och intresserade sig icke
mera än nödtorftigt för processer och
rättegångsför-handlingar. Då han skickade »en cartta blang» (carte
blanche) till fullmakt för processerna, så tyckte han
sig hafva gjort nog; och till arkivundersökningar
rörande äganderättshandlingar o. d. hade han hvarken
lust eller tillfälle. Armodet tryckte väl också honom,
fastän han sällan klagade, kanske ännu tyngre än hans
häftiga och talföra grefvinna. Oaktadt sin
fullkomliga medellöshet måste han, till följd af sin ställning
såsom generalguvernör och kongl. råd, vidkännas
dryga representationskostnader i tidens stil. Då
drottning Ulrika Eleonora afled, kunde han för sin
fattigdom ej hörsamma konungens kallelse till begrafningen,
men måste dock kläda sitt tjänstfolk och sin bostad i
Reval i sorgdräkt — för lånta pengar. Utgiften gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
