Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intet annat val än att äta sin fasters knappt tillmätta
bröd, hvilket under dessa förhållanden måste känts
bittrare än eljest.
Men det led mot slutet af grefvinnan Julianas
dagar; friden kom efter striderna och bekymren, innan
hon lades till ro i grafven. Vemodigt klinga hennes
ord i samma bref till hennes make, som vi nyss
citerat: »I sommar, om Gud något när liten hälsa
ger mig, så vill jag lägga mig på en god farkost och
låta föra mig i Jesu namn öfver till Reval. Kanske
har jag min torfva där.» Det är en annan tonart
än den, som så ofta genomgått hennes skrifvelser,
där hon skildrat sina vedervärdigheter och bekymmer
och i en pockande ton klagat öfver, att hon ännu
måste lefva kvar »i denna allt för tunga världen».
Sin »torfva» fann hon icke i Reval. Tiderna voro
icke sådana, att en döende kvinna i lugn kunde föras
till Sveriges besittningar på andra sidan hafvet, där
kriget rasade; och den gamle generalguvernören i
Reval hade goda skäl att afråda sin maka att företaga
en så äfventyrlig färd. En längre förestod.
I september 1701 slutade grefvinnan Sofia Juliana
De la Gardie ett lif, hvars sista år, om man får döma
efter det allmänna intrycket af hvad hon i handskrift
efterlämnat, varit rika på vedermödor af
hvarje-handa slag. Men det oroliga sinnet synes hafva böjt
sig, när slutet nalkades. Hennes sista bref, skrifvet
några veckor före hennes död, uttrycker midt under
sjukdomen och plågorna glädje öfver att den äldste
sonen, som gjort så mycket bekymmer, »i kriget hållit
sig så väl och Gud har gifvit honom lyckan». Fromt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
