Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 Om Akka-Folket af Prof. Christian Lovén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
Bd. I. N:r 1. — Christian lovén.
Etearchus, de Ammoniers konung. Och under det de spr&kade om
andra saker, föll samtalet äfven på Nilen, hurusom ingen visste dess
källor; och har då Etearchus sagt, att en gång kommo till honom
Nasamoniske män. Men desse äro en Libysk folkstam, som bor
vid (stora) Syrten och uti landet öster om Syrten, dock icke långt
bort. Och kommo nu Nasamonerna och tillspordes de, om de icke
kunde förtälja något mera om Libyens ödemarker; och då berättade
de, att en gång hade några af deras mäktige män haft öfverdådiga
söner, och när dessa växt upp, hade de många äfventyr för sig, och
bland annat utlottade de fem ibland sig, de der skulle besöka
Libyens ödeland och söka framtränga längre, än man förut framträngt
som alldralängst. Ty uti den del af Libyen, som stöter till det
norra hafvet, ifrån Egyptens landamären ända till Libyens yttersta
udde Silois, bo endast Libyer, stam vid -stam, förutom hvad
Hellener och.Fenicier innehafva. Men längre bort från hafvet och
ofvan-om de folk, som utbreda. sig vid hafvet, der ofvanom är Libyen
fullt med vilda djur; och ofvanom de vilda djurens distrikt, är bara
sand och ett grufligt vattenfattigt och alldeles öde land. Och när
nu ynglingarne, som af sina kamrater utskickade vordo, väl försett
sig med vatten och lifsmedel, vandrade de först genom det bebodda
landet, och när de gått igenom detta, kommo de till de vilda
djurens distrikt; och derifrån vandrade de genom ödemarken, ställande
sin kosa emot vestan. Och när de länge och under många dagar
genomvandrat en lång sanduppfylld sträcka, sågo de ändtligén träd
växa på en slätt; och gingo de dit fram och plockade af frukterna
som voro på träden. Och vid de plockade, småväxte
männer, af mindre än en medelmåttig manslängd och desse togo
och förde dem bort; men de förstodo icke hvarandras språk,
hvar-ken Nasamonerna deras eller de Nasamonernas. Och de förde dem
öfver de största kärrtrakter, och när de genomvandrat dem, kommo de
till en stad, i hvilken alla innevdnarne voro till storleken lika med
deras förare och svarta till färgen. Och utmed staden flöt en stor
flod, och rinner han från vester till öster, och sågo de krokodiler i
floden.»
Aristoteles omnämner pygmeerna på ett ställe i sin
natural-historia, der han talar om’ tranornas flyttningståg: »Så draga
tranorna från Skyternas länder till de kärrtrakter ofvanom Egypten,
från hvilka Nilen tager sitt ursprung. I denna trakt lefva ock
Pygmeerna, ett folk som — icke enligt sagan utan, såsom man säger,
enligt trovärdiga försäkringar — likasom dess hästar, är af liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
