Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Hvad har studiet af menniskorasernas hufvudskålsbildning hittills uträttat och hvad torde vi närmast hafva att vänta af denna forskning? Af D:r Gustaf Retzius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de kunna hafva uppstått genom olika lefnadsförhållanden ock
olika kulturutveckling hos folken; att dolikocefalien då antagligen
är en lägre ståndpunkt, brakycefalien en högre.
Lagarna för hufvudskålens bildning och bygnad underkastades
sedan en utförlig undersökning af Welcker. Han sökte följa
hufvudskålens utveckling från barnet genom de olika åldrarna, visade,
i hvilka riktningar de enskilda benens tillväxt normalt utföll större
eller mindre; han påpekade förbeningens utgångspunkter (tubera)
såsom hörande till de, äfvon i det fullvuxna stadiet, väsentligaste
delarna af kraniet, och framhöll, att man vid kraniomätningen både
kunde och borde taga dem till hållpunkter och utgångspunkter för
måtten. I öfverensstämmelse dermed uppgjorde han äfven sitt
måttsystem, hvilket innehöll 35 olika mått; största längden mätte han
således från tuber occipitale till midten mellan tubera frontalia,
största bredden åter emellan de båda tubera parietalia o. s. v.;
derigenom erhöll han ock något olika siffror än efter det vanliga
mätningssättet, hvilket förhållande ej varit utan inflytande på hans
uppfattningssätt och resultat. Den af föregångarne, om än ej fullt
förbisedda, dock alldeles för litet uppmärksammade frågan om
könsolikheterna å kraniet sökte Welcker att utreda. Han kom dervid
till det resultat, att qvinnokraniet i afeeende på sina väsentligaste
formolikheter står mellan mannens och barnets, att det är mindre än
mannens, mera dolikocefalt och mera prognatiskt m. m. Vidare
visade han, att öppenstående pannsöm särdeles ofta (i ungefär 10 %
af »tyska» kranier) förekommer å kranier af fullvuxna personer,
såväl män som qvinnor, och att denna bildning, hvilken ej bör
betraktas såsom egentligen abnorm, inverkar på kraniets form, i det att
den åstadkommer större pannbredd och brakycefali i förening med
minskning af kraniets höjd m. m. Äfven han ansåg kraniebasen
bestämmande för kraniets form, men kom i afseende på dess verkningar
till alldeles motsatt resultat mot Virchow[1], i det han fann att basens
längd i allmänhet, men ingalunda utan undantag, är mindre vid
ortognati, större vid prognati, att starkare kilbensböjning
(alltså mindre sadelvinkel) företrädesvis inträffar vid ortognatisk
käkställning, svagare sådan (större sadelvinkel) deremot vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
