Tidskrift för antropologi och kulturhistoria utgifven av Antropologiska sällskapet i Stockholm / 15 (1873-1877) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Hvad har studiet af menniskorasernas hufvudskålsbildning hittills uträttat och hvad torde vi närmast hafva att vänta af denna forskning? Af D:r Gustaf Retzius

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(näsvinkel af 64° eller mindre) till opistognatien. Den sistnämnda,
opistognatien, fann han inträffa företrädesvis vid brakycefali,
prognatien deremot oftare vid dolikocefali.

Welcker har äfven sökt framhålla kraniets höjd, jemförd med
dess bredd — således en höjd-bredd-index — såsom en af de
väsentligaste karaktererna, hvilken ock läte använda sig vid en
klassifikation af kranieformerna:

Höga och smala (Hypsistenocephali). Höga och breda (Hypsibrachycephali).

Medelhöga och medelbreda (Orthocephali).

Låga och smala (Platystenocephali). Låga och breda (Platybrachycephali).

Han kom derjemte till den temligen naturliga slutsats, att, då
man jemför höjd och bredd, i allmänhet dolikocefali är åtföljd af
större höjd, brakycefali åter af mindre sådan.

Bild 9. Hufvudskål af ett däggdjur, en Lemur, i sagittal genomskärning, efter Huxley. Nackhålets längdlinie, b c, bildar med kraniebasaxeln b a Huxleys nackvinkel c b a. Med en från a till främre nästaggen d dragen linie a d bildar linien b a Huxleys intermaxillarvinkel b a d.

Resultaten af hans i stor skala utförda mätningar af raskranier
— han har bland annat uppmätt de flesta i tyska och holländska
muséer befintliga — hafva ännu ej blifvit offentliggjorda.

Huxley, som kommit till den öfvertygelsen, att ingen jemförelse
mellan kranier har något värde, såvida man ej kan bestämma en
för alla kranier relativt fix linie, till hvilken städse måtten kunna
hänföras, trodde sig uti hufvudskålens bas hafva funnit en sådan
linie, men han lät den, utgående från främre kanten af nackhålet ej
dragas till näsroten, utan blott till främre kanten af kilbenet. Denna
linie utgör hans kraniebasaxel (Bild 10). Då han jomförde
kraniebasen hos menniskan med de öfriga däggdjuren märkte han också vigtiga
olikheter (Bild 9 och 10). Hos de senare (B. 9) är kraniebasaxeln,
i förhållande till stora hjernans längd, vida längre än hos menniskan,
och nackvinkeln, eller den vinkel, som bildas af nackhålets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>