Tidskrift för antropologi och kulturhistoria utgifven av Antropologiska sällskapet i Stockholm / 17 (1873-1877) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Hvad har studiet af menniskorasernas hufvudskålsbildning hittills uträttat och hvad torde vi närmast hafva att vänta af denna forskning? Af D:r Gustaf Retzius

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betydelsen af de Retzius’ska termerna dolikocefal och brakycefal, utan
att en längd-bredd-index af 80 behölls såsom gräns mellan de båda
klasserna, men att deremot dessa hvar för sig skulle ytterligare
kunna underafdelas sålunda:

Index	på eller öfver 80	=	I.	Brachycephali, rundskallar.
»	på eller öfver 85	=		a) Brachistocephali.
»	under 85 och på eller öfver 80			b) Eurycephali.
Index	under 80	II.		Dolichocephali, långskallar.
»	under 80 och på eller öfver 77	=		a) Subbrachycephali	ovalskallar.
»	under 77 och på eller öfver 74	=		b) Orthocephali
»	under 74 och på eller öfver 71	=		c) Mecocephali
»	under 71	=		d) Mecistocephali, aflånga skallar.

I sammanhang härmed må nämnas, att Huxley begagnar
kranieformen såsom inledningsgrund af tredje valör uti sitt etnologiska system,
i det att han såsom första indelningsgrund upptager Bory de St
Vincent’s delning i 2 klasser efter hårets beskaffonhet: Leiotrichi,
släthåriga, och Ulotrichi,krushåriga, hvarefter han såsom andra
indelningsgrund antager hudens färg och derefter uppställer 4
underklasser: Xanthocroi, Melanochroi, Melanoi, Xanthomelanoi; hvar och en
af dessa sistnämnda delar han alltså sedan efter kraniets form i
brachycephali och dolichocephali.

I England har derjemte den mest nitiske bland dess kraniologer
J. Barnard Davis gagnat forskningen genom att med ihärdighet och
stora uppoffringar sammanbringa en samling af raskranier från alla
jordens delar, en samling, som i afseende på omfattning ännu torde
vara ensam i sitt slag; stödjande sig på detta material har han
lemnat åtskilliga värdefulla bidrag till kännedomen om de olika
folkrasernas kranieformer. Särskild uppmärksamhet förtjenar hans
påpekande af vissa abnorma kranieformers förekomst och uppkomstsätt;
han visade t. ex. att kranier, som länge legat utsatta för tryck, i
jorden o. d., derigenom ofta blifvit betydligt omformade (posthumous
distortion), och att kranier, som haft en svagare benstomme, redan under
individens lifstid genom sin egen, genom hjernans, genom å hufvudet ofta
burna bördors tyngd o. d. småningom kunnat förändra gestalt (plastic
deformation). Dels vid hans sida, dels enskild har i England äfven
Thurnam befrämjat den kraniologiska forskningen, synnerligen genom
undersökning af kranier uti forntida grafvar. Likaså har i samma
land Busk och äfven Cleland lemnat ej oväsentliga bidrag.

I Österrike har Weisbach offentliggjort beskrifning och måttabeller
öfver kranieformerna bland detta rikes folkslag. I sammanhang
dermed må nämnas, att under den österrikiska fregatten Novaras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>