Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Hvad har studiet af menniskorasernas hufvudskålsbildning hittills uträttat och hvad torde vi närmast hafva att vänta af denna forskning? Af D:r Gustaf Retzius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktning, bestämd genom dessa vinklar, hör till de vigtigase kraniologiska
karaktererna, såsom lemnande utpräglade olikheter mellan de olika
raserna. Basalvinkeln är den tillförlitligaste af de trenne. Alla tre visa
sig vara minst hos européerna, störst hos negrerna. Betydligare
storlek af dessa vinklar är i allmänhet kännetecken på lägre ras, men
denna regel har dock några undantag. Hos aporna, de fullvuxna
nämligen, äro dessa vinklar i allmänhet vida större än hos de lägre
menniskoraserna, men hos några individer af de senare fann Broca dem större
än hos några apor; nackhålets riktning ger derför ej någon absolut
skilnad mellan menniskan och de antropoida aporna. I sammanhang
härmed bör nämnas, att Broca såväl för mätning af dessa vinklar,
som för mätning och afbildning af kranier i öfrigt, uppfunnit
åtskilliga sinnrika instrument, för hvilka dock här ej är stället att
redogöra, hvilket senare äfven gäller för de beskrifningar han gifvit af
flere menniskorasers kranieform.
Bland öfriga franska antropologer, som med nit bearbetat
kraniologien, böra här nämnas Quatrefages, Hamy och Topinard.
Ej heller Italien har saknat begåfvade arbetare i denna
vetenskap. Så har Mantegazza upptagit flere hit hörande frågor till
utredande, t. ex. förhållandet mellan nackhålets ytmått och hjernskålens
rymd (index cephalo-spinalis), förhållandot mellan ögonhålornas rymd
och hjernskålens (index cephalo-orbitalis) m. m. Niccolucci har
bland annat gifvit skildringar af de italienska folkstammarnas kranier.
Vidare kunna nämnas Calori, Finzi m. fl.
Gonom undersökning af de i gamla grafvar, bengrottor,
flodbäddar och i allmänhet äldre qvartära lager anträffade kranier har
man sökt bestämma de förhistoriska europeiska folkens raser. Det
hittills vunna resultatet är, att redan i sådana äldre tider både
brakycefaler och dolikycofaler funnits, men att de äldsta snarare synas
hafva tillhört den senare klassen.
Det som företrädesvis utmärkt det nu skildrade sista femton årens
arbete, inom kraniologien, är, såsom vi sett, sökandet efter den
naturenliga orsaken till de olika kranieformerna, lagarna för dessas
utveckling, äfvensom efter metoder att noggrant, med mått, bestämma
dessa lagar och klassificera kranierna; man har dervid i allmänhet
med uppsåt sökt utgångs- och hållpunkter i anatomiska, i kraniets
sammansättning gifna punkter.
Genom Virchow-Welcker-Huxleys arbeten trodde man sig, om
också ej hafva kommit till absolut visshet om dessa lagar för
kraniets, och särskildt dess ansigtsdelars utveckling, åtminstone att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
