Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Antropologiska Sällskapets Förhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4
Bd. I. N:r 5.
Herr Moktelius förevisade derefter en ovanlig dolk af ben, funnen
i en torfmosse å St. Djulö egor i Södermanland och skänkt till Statens
Historiska Museum af herr kapten v. Post.
Sammankomst den 1 December 1873.
Vid anstälda val till sällskapets embetsmän för år 1874 utsågos: till
ordförande riksantiqvarien B. E. Hjldebrand, till vice ordförande
professoren friherre von Düben, till sekreterare doktorerne Retzius och
Monte-lius, till skattmästare doktor Törnblom samt till ledamöter af
redaktionskomitéen professor Key, doktor H. Hildebrand och
bibliotheks-amanuen-sen Dahlgren. Doktor Stolpe hade anhållit att icke återväljas till
ledamot af redaktionskomitéen, emedan han inom kort skulle flytta från
huf-vudstaden.
Herr Torell beskref det vid gräfningen af Södertelje kanal år
1819 gjorda fyndet af en timrad koja, hvilken anträffades 34 fot under
den med grof timmerskog bevuxna jordytan, på bottnen af den dalgång,
i hvilken kanalen är utgräfd. Han sökte visa, att kojan blifvit bygd efter
jernålderns början och således ingalunda varit så gammal som man
antagit ; samt att den sannolikt blifvit begrafven af jordras från dalens branta
sidor, och att de lager, som betäckte kojan, icke äro afsatta ur hafvet.
Man behöfde således icke taga sin tillflykt till ’ den af flere författare i nära
40 år antagna hypotesen, att den trakt, der kojan stod, först sjunkit mer
än trettio fot under hafvets yta och sedan ånyo upplyftats lika högt.
Herr Montelius meddelade en öfversigt öfver de s. k. »ovala
spänn-bucklornas» geografiska utbredning inom och utom Skandinavien, samt
redogjorde för de skäl som syntes honom1 tala för, att dessa under^den yngre
jemåldem så allmänna smycken utvecklat sig ur en redan under
jernålderns förra hälft i Sverige förekommande typ.1
Herr Stolpe meddelade resultaten af den räkning af grafhögame å
Björkö som han nyligen företagit, och som utvisade, att minst 2,080 sådana
högar ännu funnos på ön, af hvilka 51 voro tresidiga, 18 fyrsidiga, 6
spetsigt-ovala (s. k. »skeppssättningar») och de öfriga runda; deijemte
funnos på ön 8 stenkummel, af hvilka 5 på öns norra hälft, och de andra på
södra hälften. Troligen hade åtminstone 1,000 andra högar en gång
funnits på ön, men förstörts. Dessutom har man på Björkö funnit grafvar
irån hednatiden, hvilka icke varit täckta af några nu ofvan jord synliga
högar.
Sammankomst den 17 Januari 1874.
Herr S. Lovén framlade och beskref en dyrbar samling fbmsaker
från Vestindien och Peru, som herr J. Hjalmarson på Porto Rico skänkt
till det under bildning varande etnografiska museet i Stockholm.
Herr H. Hildebrand förevisade en till nyssnämnda museum skänkt
samling af vapen, prydnader och husgerådssaker från Sydafrika.
1 Se Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens Månadsblad 1873, December.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
