Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. Om de siamesiske tvillingarna och andra dubbelbildningar af menniskor. Af Prof. Axel Jäderholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de kunde vara öppna, när barnets voro slutna och tvärtom; efter två
års ålder slöto sig parasitens ögonlock aldrig fullständigt, och man
lär ha sett dess ögon röra sig, medan barnet låg försänkt i sömn.
När barnet diade, påstås parasithufvudet sett belåtet ut och dreglat.
Iakttagelserna, hvilka Home har endast i andra hand, lemna tyvärr
mycket öfrigt att önska.
En annan sådan epicome, som lefvat endast en half timme, har
blifvit noggrant anatomiskt undersökt och beskrifven af en belgisk
läkare Vottem 1828. Denna hade något längre rudiment af bålen
med bihang, i hvilket rudiment funnos spår af ryggrad, af lunga och
hjerta t. o. m. tarm o. s. v.; hjernorna voro skilda; parasithufvude
var betydligt missformadt.
Vid den flyktiga blick vi kastat på de
monströsa dubbelbildningarna hos menniskan,
har säkerligen framträdt för oss den tanken,
att här icke kan vara fråga om någon
»naturens lek». Vi finna dessa bildningar
beherskas af den strängaste symmetri; alltid och
allestädes omfattar enheten eller dubbelheten
homologa delar af de olika komponenterna; der
det vid första ögonkastet tyckes, att på
hufvudet eller bålen sitter en kroppslem, som
normaliter icke hör dit, så visar den närmare
undersökningen, att det endast är fråga om
parasitära rester af ett kroppsligt individuum,
hvilket vanstälts genom rubbningar i den
normala utvecklingsgången och lemnat blott dessa
skenbart malplacerade delar qvar vid
föreningsstället. Hur symmetriskt ända in i de minsta detaljer är icke en
bildning sådan som Janushufvudet, som thoracopagens bröstkorg eller
ischiopagens bäcken. Dessutom, och detta är att lägga märke till,
äro alltid de begge komponenterna af samma kön; det finnes intet
enda trovärdigt undantag härifrån.
Det blir oss klart, att här är fråga om lag, om den embryonala
utvecklingens vanliga lagar verkande under ovanliga förhållanden.
Den teori, som naturligen låg närmast till hands, var den, att två
foster sammanvuxit med hvarandra, t. ex. i följd af inflammatoriska
fastlödningsprocesser, sådana som vi väl känna till från
fosterutvecklingen, der de hos ett enkelt foster åstadkomma så mångahanda
deformiteter och skapa hvad vi kalla missfoster. Der skullo sålunda
 |
Bild 25. Efter Geoffroy S:t Hilaire Hist. d. Anom. Tafl. 20.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
