Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Ett besök i krokodilgrottan vid Maabdeh i Egypten. Af Prof. Christian Lovén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4
Bd. I. N:r 8. — Christian lovén.
hafvtt omkommit i grottan genom en eldsvåda, af hvilken detta
sotaktiga öfverdrag på tak och väggar är en lemning. Efter denna
underrättelse var det, såsom det lätteligen inses, med föga angenäma
känslor, vi sågo,det korta afstånd, som skilde de obetäckta
ljuslågorna från de ohyggliga brännmaterialierna.
Luften blef alltmera tjock och irrespirabel, uppfyld såsom den
var af det finaste mumiedam. Andedrägten besvärades, och blodet
pressades upp mot hufvudet, förorsakande en stark, pulserande
brus-ning i öronen. Inbillningskraften var på det högsta uppjagad, och
våra oangenäma känslor nådde sin höjd, då vi på ett par ställen i
utvidgningar af grottan, der sidogångar inmynnade, märkte vägvisarn©
v ara osäkra om vägen — i sanning en uppbyggelig syn i en sådan
belägenhet! Yi fortsatte emellertid vår väg holt modigt, tilldess min
reskamrat slutligen plötsligt stannade under förklaring, att han oj
kunde längre uthärda. Med någon ansträngning vände jag, som
redan var ett godt stycke i förväg, tillbaka, och fann honom i ett
verkligen oroando tillstånd. Ansigtet var blossande rödt och uppdrifvet,
ögonen tycktes vilja tränga ut ur sina gropar, och on ymnig svett
sköljde hans kinder. Efter några ögonblick hemtade han sig dock
något, och på vägvisarnos onträgna uppmaning och försäkran, att vi
ej hade långt qvar, fortsattes färden, då vi slutligen ankommo till
en utvidgning så stor, att den tillät oss sitta upprätt. Här voro på
väggarna helt ytligt inristade några få namn af resande, tillhörande
en från Italien utgången expedition; rummet var för öfrigt uppfyldt
af mumiefragmonter, hvaribland jag tydligen märkte flera stora
kro-kodilhufvuden. Nu gjordes halt; jag kastade on blick in i ett hål,
som tycktes fortsätta grottan, och genom hvilket våra vägvisare
in-kröpo. Den syn som mötte mig var högst egendomlig. Det nämnda
hålet ledde genom en helt kort gång till en .större utvidgning eller
kammare, som var från golf till tak tätt fullpackad med mumier,
såväl menni8kor som isynnerhet krokodiler, dessa senare till största
delen helt små, blott 2 à 3 qvarter långa. Hvarje sådan
krokodilunge var omlindad med omkring två tum breda linneband, flera
sådana paketer med tråd sammanbundna i buntar, och dessa åter tätt
sammanpressade i större packor. Yåra karlar medtogo af dessa
rariteter så mycket de kunde föra, och jag försökte draga efter mig
ett stort, präktigt krokodilhufvud, men måste derifrån afstå,
allden-stund grottan befans för trång för dess utskaffande. Under det jag
krälade framåt, kände jag då min hand glida öfver en med band
omlindad menniskoskalle, i hvilken jag fattade tag, och som jag lycka-
Google
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
