Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. Till kännedomen om de finska folksstammarnes raskarakter. Bidrag samlade af Christian Lovén, Erik Nordenson och Gustaf Retzius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bred som nacken. Af sin undersökning drog han den slutsats, att
»esterna, (och med dem alla andra finska stammar) utgöra en
särskild, genom mindre skön kroppsform, mindre muskelstyrka o. s. v.
utmärkt ras, hvilken skiljer sig både från den kaukasiska och den
mongoliska.»
I sin afhandling »Om formen af Nordboarnes kranier»[1] gaf
Andess Retzius den första egentliga skildring af finnarnes
kranieform. Han visade dervid, att finnarne äro brakycefaler samt att de
skilja sig såväl från de dolikocefala svenskarne (germanerne) som
äfven från lapparne och slaverne, oaktadt de båda sistnämnda äro
brakycefaler. Deras hjernskål visar, enligt honom, ofvanifrån sedd, »en
kilformigt ägglik omkrets (forma cuneato-ovata) hvars längddiameter
är omkring 1/5 större än största bredden och nära dubbelt större än
bredden emellan de främre panngroparaa. Denna form af
omkretsen har större längd än den af auktorerne så kallade fyrkantiga
figuren.» Medellängden är 0,178 m., största bredden i medeltal 0,144 m.;
förhållandet mellan dessa båda tal är såsom 1,000 till 808 (100—
80,8). Hjessknölarne äro starkt utstående; största bredden är i
närheten af dem. Någon särskild utstående eller afsatsformig nackknöl
förefans icke på de undersökta kranierna. Sedda bakifrån
företedde de en nästan qvadratisk nackyta, som syntes vara något mer
hög än bred. Höjden af kranierna 0,186—0,147 m. På fem af de
sex manliga kranier, som stodo till A. Retzh förfogande, fans långsåt
pilsömmen en upphöjning. Spetsen af lambdasömmen är belägen
högre upp än hos svenskame; nackens största konvexitet inträffar
på dess midt; dess hvälfning jemn och klotrund. Angsigtets
profillinie nära lodrät. Dess höjd på fem specimina 0,7 o m., på det sjette
0,65, okbågarne mest utstående baktill (deras bredd 0,128—0,146 m.).
I underkäkens bildning fann han ingen anmärkningsvärd skilnad från
denna del hos svenskar och slaver.
Den som dernäst egnat sig åt undersökning af finnames
kranieform, är C. von Haartman[2]. Han undersökte lefvande individer
från olika delar af landet och fann dervid, att ganska betydande
skilnader förefinnas; närmare undersökte han dock blott karelare,
savolaxare och tavastlänningar. Vid mätning af hufvudets längd,
bredd, höjd, okbredd och käkbredd fann han följande mått som vi
ordnat till en tabell:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
