Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. Till kännedomen om de finska folksstammarnes raskarakter. Bidrag samlade af Christian Lovén, Erik Nordenson och Gustaf Retzius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och de fysiska anlagen föreligga blott högst fåtaliga uppgifter. . I
sjelfva verket utgöras de endast af Haartmans meddelanden, men
dessa äro af så mycket större värde. Enligt honom är karelaren
smärt, mera lång än kort, finlemmad, långhalsad, rak och således
välväxt, med ett mjukt, icke sällan lockigt och ofta kastanjebrunt
hår, vacker rak näsa och stora ögon, hvilka bestämdt äro blåa ju
säkrare han är fullblod. Savolaxaren har ock samma färg på håret,
fastän det hos honom är sträfvare, men hans ögon äro små, ofta
bruna, och näsan är liten; han är satt och mera groflemmad,
bredaxlad och korthalsad. Tavastlänningen åter är kortare, ännu mera
satt, bredaxlad och groflemmad samt nästan alltid hjulbent, har
linfärgadt rakt hår, små blå ögon och liten trubbig näsa. Detsamma gäller
i allmänhet äfven om qvinnorna. Till sitt lynne är karelaren, enligt
Haartman, nära nog barnslig, glad, liflig, nyfiken, samt pratsam och
älskande stora ord, till sitt väsende vänlig, skickfull, man kan
nästan säga behagfull, till karakteren vek, rädd för tyngre arbeten
fallen för handel och vandel, hvarvid svek icke äro sällsynta; liksom
småsaker, om de äro lysande, äro för honom oemotståndliga
frestelser, under det att han för öfrigt är redlig och verkliga stölder
och gröfre brott för honom nästan alldeles främmande. Sin häst
älskar han öfver allt. Savolaxaren deremot och tavastlänningen äro
allvarsamma, manliga, trumpna, föga, språksamma, tröga och
långsamma, men ihärdiga, envisa så i onda som i goda företag, således
arbetsamma, men föga tillgängliga och gästfria, till väsendet äro de
klumpiga och oborstade, till karakteren bottenredliga, bastanta, icke
utan afundsjuka och hämdgirighet, hvarför grofva, öfverlagda brott
bland dem icke sällan förekomma, för öfrigt fatalister i högsta grad,
hvilket allt i synnerhet gäller om den genuina tavastlänningen.
Af allt detta sammantaget sluter Haartman, att karelaren och
tavastländingen »icke äro blott olika stammar af samma folkrace,
utan hvar för sig af alldeles olika urracer», hvaremot savolaxaren
sannolikt utgör en blandning af dem båda med öfvervigt af den
tavastländska rasen. Haartman anser slutligen tavastländingen vara
den egentliga rena finnen, hvaremot han vill »söka karelarens
ursprung der Arabens — Beduinens — står att finna, ty så passa
resandes beskrifning om Araben in på Karelaren, att man förvånas
öfver deras inbördes likhet.»
De obetydliga uppgifter i afseende på de egentliga finnarnes
raskarakterer, hvilka man i literaturen för öfrigt anträffar, äro,
så vidt vi funnit, sväfvande samt uppenbarligen så föga grundade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
