Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. Grafundersökningar på Björkö. Af D:r Hjalmar Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skelettet nedgräfdt i det 1 fot tjocka kollagret) och 2 (möjligen 3), att
likbränningen var yngre än det jordade liket; men af dessa sist
nämnda fall bör dock, af skäl som ofvan anförts, det ena betraktas
såsom ett af särskilda tillfälliga omständigheter beroende
undantagsfall. Emellertid torde det sagda vara tillräckligt för att ådagalägga,
att båda de olika begrafningssätten under någon tid, sannolikt slutet
af yngre jemåldern, varit i bruk samtidigt.
Beträffande bruket af kista, så är detta fullt konstateradt uti
15 fall af dessa 27, hvaromot nämnda bruk ej kunnat med säkerhet
uppvisas i de återstående 12 fallen.
Om redan af det föregående bör framgå, af huru stort intresse
grafvarna på Björkö äro, särskildt genom det tillfälle de lemna till
jemförelse mellan två vidt skilda begrafningssätt, så ökas detta
intresse ännu mera genom upptäckten af ännu ett tredje
begrafningsskick, som, ehuru det strängt taget endast är en obetydlig
modifikation af det ena af de förut kända, dock lofvar att blifva af kanske
större betydelse för kännedomen om Björkös arkeologiska karakter
än något af de andra. Jag menar den i år gjorda upptäckten af ett
helt fält med grafvar innehållande obrändt lik, hvilka icke äro på
jordytan utmärkta genom vare sig ättehög, stensättning eller något
annat märke. Detta fält, som helt enkelt är en nästan slät,
gräsbevuxen backe af minst ett tunnlands vidd, är beläget strax norr om
borgen, mellan denna och »svarta jorden». Vid de hittills anstälda
gräfningarna hafva grafvar anträffats nästan öfverallt. Samma
ledtråd, som visade sig vara osviklig då det gälde obrända grafvar i
hög, nämligen nedgräfda större stenar, har äfven här visat sig vara
fullt pålitlig. Gräfningarna riktas derför alltid på att finna sådana
stenar, och oftast ser man redan af deras läge, i hvad riktning
grafven kommer att gå. Sedan stenarna blifvit försigtigt upptagna,
dröjer det vanligen ej länge, innan man finner en rostig jemspik, och
genom att gifva akt på dennas riktning, vet man i allmänhet åt
hvilket håll och på hvilket afstånd man skall söka de öfriga.
Grafvarnas djup har vanligen varit omkring 6 fot och deras
riktning något så när i öster och vester. Så ofta det kunnat afgöras
åt hvilket håll hufvudet legat, har detta alltid varit åt vester.
Hittills hafva dessa grafvar utmärkt sig genom sitt synnerligen rika
och väl bibehållna innehåll, hvarutinnan de vida öfverträffa alla
andra grafvar på ön, hvilket genom några få exempel skall
ådagaläggas.
För att tydliggöra utseendet af en sådan graf och tillika gifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
