Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. Antropologiska Sällskapets Förhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANTROPOLOGISKA SÅLL8KAPETS FÖRHANDLINGAR.
9
fynd från Filipinerna, till hvilka V. ansåg sjakdomen hafva blifvit förd af
eoropeerna, samt gaf derefter en kort framställning af kvad man kftnde
om sjukdomens historia. Han framhöll, att man väl först efter Amerikas
npptäckt tydligt skildrat denna sjakdom, men att noggranna forskningar
dock försökt spåra dess tillvaro redan under äldre tider; särskildt gifva en
del skildringar af forntidens lepra anledning. till antagande af dess
förekomst i gamla verlden redan långt före Amerikas upptäckt, om än dess
vidsträckta utbredning först vid denna tidpunkt egde rum. Åsigten om
sjukdomens amerikanska ursprung framstäldes af spanioren d’Oviedo först
30—40 år efter detta lands upptäckt och iakttagandet af sjukdomen i
Europa. Denna åsigt, hyllad af somliga, förkastad af flertalet, fasthälles
ännu i våra dagar af en eller annan författare. Herr ödmansson påpekade
emellertid det intresse, fyndet på Porto Rico kunde förete för sjukdomens
historia, i fall det läte sig bevisa, att de i fråga varande benen tillhört
individer, som lefvat och dött före europeernas ankomst till Amerika. Det
skulle ådagalägga sjukdomens tillvaro i Amerika i forna dagar och lemna
stöd för åsigten om dess öfverförande derifrån till Europa, så länge man
ej lyckas finna säkrare bevis på dess förekomst i gamla verlden före
Amerikas upptäckt, än vi nu ega.
Herr Axel Ket framhöll, att han efter upprepad granskning och moget
öfvervägande kommit till den bestämda öfvertygelsen, att oaktadt
bennybildningen var obetydlig, här dock förelåge en syfilitisk sjukdomsprocess.
Dels voro förändringarna å flere af benen fullkomligt karakteristiska, dels
kände man ingen annan sjukdom, som kunde åstadkomma sådana snart
8agdt hela skelettet omfattande inflammatoriska förstörelser, som de här
föreliggande, och vid denna omständighet fäste Herr Ket en synnerlig
vigt. Särskildt påpekades, att dessa i fråga varande förändringar ej kunnat
uppkomma genom benens utsättande för inverkan af luft, vatten och dylikt
efter döden, således ej genom »tidens tand», utan afgjordt voro orsakade
af en patologisk process. Han framhöll äfven vigten af att detta fynds
ålder kunde bestämmas och önskvärdheten af att flera sådana fynd gjordes
samt att de blefvo noga tillvaratagna och undersökta. I alla händelser
utgjorde detta fynd ett märkligt uppslag till fortsatta efterforskningar, och
man bör vara Herr Hjalmarson särdeles förbunden för hans vackra upptäckt
och värdefulla föräring.
Herr v. Düben ville framhålla tvänne omständigheter i afseende på
de i fråga varande benen, dels att kranierna, på grund af sin litenhet,
spädhet och form, syntes honom närmast likna hufvudskålsformen hos
Centralamerikas indianstammar, men deremot ej de nordamerikanska
indianernes, dels att detta hopande af så många syfilitiska personer i en
afläg-sen grotta talade starkt för att här förelåge en grupp af sådana från
gemensamheten med de friska samhällsmedlemmarna utstötta individer,
»leperos», hvilkas hemska och upprörande öden flerestädes skildras af resande.
Sällskapet beslöt enhälligt att till Herr Justus Hjalmarson afsända
en tack8amhetsskrifvelse för de intressanta och värdefrilla gåfvor, med
hvilka han riktat svenska statens samlingar.
Herr Montelius redogjorde derefter för sina undersökningar om de
8. k. »båtformiga» stenhammarnes geografiska utbredning, hvarigenom det
^.ooQie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
