Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. Den allmänna etnografiska utställningen i Stockholm. I. Etnografisk öfversigt. Af D:r Hjalmar Stolpe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
18
Bd I. Nr 13. — HJALMAR STOLPE.
plaggen vara af siden, och i stället för tröjan nyttjas en lång rock
med vida ärmar, hvilken allt efter årstidens kraf är af siden eller
kläde, samt med eller utan pelsfoder. Snitten är oförändrade
densamma, sådan den infördes vid mandschuernes eröfring år 1644. Om
lifvet bäres ett knutet silkesskärp, från hvilket hos de förnämare
don oumbärliga solfjädern i sitt fodral, samt tobaks- och
penningpungar m. m. nedhänga. På hufvudet bäres om sommaren antingen
en kalottformig, stundom broderad mössa, eller ock en trattformig^
hatt af rishalm eller bambu. Om vintern nyttjas en tjockare mössa
af filt, kläde, siden eller sammet, med uppvikna brätten.
Fotbeklädnad brukas af de ringare alls icke, utom vid längro vandringar,
då sandaler af halm påtagas; de förmögnare nyttja skor eller stöflar
af nanking eller siden, med tjocka, oböjliga, skinnbeklädda
pappers-sulor, hvilkas kanter hållas omsorgsfullt hvita. Om vintern begagna
de höga strumpor med vadderade sidenskaft.
Qvinnornas drägt består vanligen af två eller flere öfver
hvarandra dragna rockar af siden eller bomull, samt vida byxor. Endast
qvinnor af de lägre klasserna bruka knyta en rutig duk på hufvudet,
fullkomligt på samma sätt som våra bondqvinnor (se fotografier i
Skåp 8); de högre klassernas qvinnor gå ständigt med bart hufvud,
antagligen för att ej rubba det konstmässigt uppsatta håret.
Med hänsyn till färgen å klädedrägten, äro de lägre klasserna
mest klädda i blått; hos de förmögnarq är den vanliga drägten
violett, svart eller blå, medan den gröna och rosenröda färgen är
qvinnodrägten uteslutande förbehållen. Oult är den kejserliga
familjens färg och hvitt är sorgefårg.
Likasom drägtens snitt är från högre ort faststäld, så rättar sig
äfvon ombytet mellan vinter- och sommardrägt efter befallning.
Kejsaren låter på viss dag underrätta provinsguvernöreme, att han med
sitt hof påtagit vinterkläder, guvemörerne skynda att göra detsamma
och underrätta härom provinsernas invånare, och sedan går hela riket
vinterklädt, till dess underrättelse kommer, att kejsaren åter behagat
ikläda sig sommardrägt, då ombyte sker i vanlig ordning.
Men herskarnes ingripande i befolkningens yttre utstyrsel
sträcker sig än längre än till kläderna. Vid landets underkufvande
ålades den manliga befolkningen att raka hufvudet på mandschuiskt
sätt, så att endast den allbekanta, långa flätade hårpiskan återstår,
och endast bekännarne af Lau-tsze’s lära lyckades undandraga sig^
denna befallning och bibehålla än i dag det gammalkinesiska bruket
att bära det orakado håret uppbundet i en knut på hjessan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
