Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. - Antropologiska Sällskapets förhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2
Band I. N:r 15.
beläget norr om borgen, i backsluttningen, som gränsar mot den »Svarta
jorden», och innehållande en mängd grafvar med obrända lik, hvilka
graf-var icke äro utmärkta genom någon hög eller annat yttre märke. Liken
hade i de flesta fall legat i kista, hvaraf dock endast spikarne återstå, och
åtföljdes oftast af en mängd utmärkt väl bibehållna prydnader, såsom ovala
spännbucklor, bland hvilka flere af fullkomligt ny typ, samt treflikiga eller
runda spännen, ringspännen, vapen, verktyg m. m.
Ännu ett nytt fält för undersökningar hade upptäckts, nämligen inuti
sjelfva borgen, hvarest flere brända grafvar, likaledes utan hög eller annat
yttre kännemärke, anträffats. Äfven här hade flere vackra och för
vetenskapen vigtiga fynd gjorts.
Bland fynden från de vanliga äitehögarne med brända lik framhölls
särskildt den stora samlingen af ovanligt vackra och väl formade grafkärL,
af hvilka några prof förevisades.
Herr H. Hildebrand började derefter en redogörelse för
förhandlingarna vid den antropologiskt-arkeologiska kongressens sammanträde i
Buda-Pest den 4—11 September innevarande år.
Sammankomst den 18 November 1876.
Första bandets andra häfte af sällskapets tidskrift anmäldes vara
utkommet och utdelades till de närvarande.
Herr H. Hildebrand framhöll i ett föredrag faran af att från
studier af fornsakerna allt för hastigt draga etnografiska och historiska
slutsatser. Det vore allenast undantagsvis man för en grupp af
förhistoriska fornsaker med fullkomlig säkerhet kunde uppgifva namnet på det
folk, till hvilket denna grupp hör. Ett sådant undantagsfall utgjorde dock
den galliska fornsaksgruppen, hvilken förekommer uti områden, som enligt
den romerska historiens vitnesbörd tillhörde gallerne och i hvars fynd man
icke sällan finner mynt, hvilka gifva värderika kronologiska upplysningar.
Men då denna galliska fornsaksgrupp sålunda kan noga bestämmas, är det
af ytterst stort intresse att finna dess karakteristiska former utom
Frankrike, i Rhendalen, i vestra Schweiz, i Thtiringen, Baden, i delar af
Wurtemberg och Baiera, i Böhmen, Mähren, södra Polen och vestra Ungarn.
Man kan deraf draga den säkra slutsatsen, att i dessa trakter en gång
bott galliska stammar. Mynt, hvilka allmänt betecknas såsom galliska,
hittas ock inom detta stora område. Denna den galliska stammens
utbredning genom mellersta Europa är af särskildt intresse derför, att en del
af de äldsta germaniska fornsakstyperna från norra Tyskland, Danmark
och Skandinavien visa sig vara efterbildningar af galliska original. Alltså
synas de i mellersta Europa bosatta gallerna hafva utöfvat ett visst
inflytande på de i norr om dem bosatta germanernas odling.
Herr Stolpe redogjorde för några sedan sista sammankomsten
undersökta grafvar med obrända lik, hörande till det nya graffältet å Björkö i
Mälaren. I en af dessa grafvar oragafs kistan, som hade varit af ek, af
en med synnerlig omsorg lagd stenmur, och det nästan helt och hållet
bortmultnade liket hade på bröstet burit tvänne ovala spännbucklor af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
